Första scootersäsongen

[Martin O]

Nu börjar höstmörkret komma och det är dags för en resumé av första säsongen.

Som så många andra gick jag duktigt i väggen för några år sedan. Det var så illa att jag inte körde bil på 1 1/2 år. Då kollektivtrafik inte är något för mig, skaffade jag en moped som första steg i rehabiliteringen. Då jag kört mycket motorcykel i ungdomsåren, började återfallsknuttens horn stöta i sidan. Det blev dags att leta tvåhjuligt hobbyfordon.
Dagens moderna bambustaket eller groteska plastgrisar som kräver skepparexamen tilltalade mig inte alls.
Driftsekonomi, lättmekat och ett brinnande intresse för runda bakar gjorde att jag fick upp intresset för Vespa. Letandet börjar.....
Trots allt är jag en bekväm människa, så separatsmörjning var ett krav. Efter tålmodigt sökande, så stod hon i mitt garage i december 2008. En mörkgrön PX200E-95 med 600 mil på mätaren.
De första turerna var en riktig pina. Vingligt och vindkänsligt. Jag vågade inte luta i kurvorna, så kurvor och cirkulationsplatser togs med vespan ståendes i 90 grader. Jag var riktigt besviken med mitt val av fordon.
Nu när jag ser tillbaka, så var det ett helt rätt beslut att skaffa en scooter. Vespan har blivit en del av mig, rent ut sagt en livsstil. Det som skulle blivit ett renodlat hobbyfordon har istället blivit ett bruksfordon.

Jag har återhämtat mig från väggåendet och kör numera bil igen när det behövs transporteras gods. Scootern har varit en viktig del i rehabiliteringen och mitt välbefinnande.

Tack till alla trevliga nissar på forumet och de jag fått träffa IRL.

[moorflax]

Vesporna bär tydligen på en helande kraft.
Skönt att höra att du återhämtat dig.
Men om nu vespan blivit ett bruksfordon så är det kanske dags att skaffa en äldre vespa att ha som hobby?
Trevlig historia var det i alla fall.

[Woodstock]

Skönt att du har kommit tillbaks "på banan" och att vespan har blivit något så mycket mer än planerat. Tack för din trevliga berättelse och lycka till!

Mvh

/ Fredrik