Hej!
Igår upptäckte jag en märklig sak: min nyfunna kvinnliga vän fnissade när hon såg min Primmy Bettan och utbrast: "Oh, så liten hon är!", varpå vi båda började skratta. Plötsligt kände jag mig extremt dum och generad - inte mot den nyfunna kvinnliga vännen - utan mot Bettan! Det kändes som om jag skrattade åt någon som man absolut inte får skratta åt, t ex ett barn eller en hund - helt enkelt en liten varelse som inte förstår vad man skrattar åt och att det därför just är tabu att skratta åt dem.
Är det bara jag, eller finns det fler som verkligen betraktar ett dött ting som en varelse, t ex sin bil eller scooter? Det kändes faktiskt skumt att känna skuld och samvete till en scooter igår - men jag kände verkligen detta på fullt allvar!
Mvh
/ Fredrik
Relation människa - scooter?
-
Woodstock
-
Woodstock
Japp, måste varit dubbelgångaren då. Du kanske har en okänd tvillingbror eller nå't? På pricken likt var det iallafall!calle wrote:Oj, det måste vara min dubbelgångare isåfall!Woodstock wrote:Förresten, var du på Skomakaregatan tillsammans med en kvinna i Malmö igår vid 18-tiden? Om inte har du en dubbelgångare som är en exakt kopia!
Jag är ungefär tusen mil bort...
Mvh
/ Fredrik
Re: Relation människa - scooter?
Ja, jag skulle aldrig våga skratta (elakt) åt Jasso, vet att den hämnar direkt vid oönskat tillfälle. Anser att skotrarna nog minsann förstår och att det gäller att hålla sin skoterraring på gott humör. Ni vet den där klappen på lampan/sadeln efter en bra runda och en lycklig dröjande blick...Woodstock wrote:Hej!
Igår upptäckte jag en märklig sak: min nyfunna kvinnliga vän fnissade när hon såg min Primmy Bettan och utbrast: "Oh, så liten hon är!", varpå vi båda började skratta. Plötsligt kände jag mig extremt dum och generad - inte mot den nyfunna kvinnliga vännen - utan mot Bettan! Det kändes som om jag skrattade åt någon som man absolut inte får skratta åt, t ex ett barn eller en hund - helt enkelt en liten varelse som inte förstår vad man skrattar åt och att det därför just är tabu att skratta åt dem.
Är det bara jag, eller finns det fler som verkligen betraktar ett dött ting som en varelse, t ex sin bil eller scooter? Det kändes faktiskt skumt att känna skuld och samvete till en scooter igår - men jag kände verkligen detta på fullt allvar!
Mvh
/ Fredrik
Men alltså, erat skratt var knappast elakt eller? Din kvinliga vän var nog mera förvånad att Bettan var liten (smallframes brukar ju vara det!!) för du har väl redan talat massor om skotern och hon hann välan anta att den åtminstone har samma storlek som andra skotrar (normalstora!
)Hittade en bild på mig:calle wrote:Ja, det kan man ju aldrig vetaWoodstock wrote:Du kanske har en okänd tvillingbror eller nå't?
Och mig och min familj:
jag har ju ändrat mitt utseende när jag flyttade utomlands, det är ju poppis här i fjärran östern!
Såg jag likadan ut i Malme Sta?
Mina scootrar:
Bajaj Cub 98,1cc + några andra
Bajaj Cub 98,1cc + några andra
-
Woodstock
Nej, skrattet var verkligen inte elakt från någon av oss (det är en mycket vänlig och sympatisk kvinna jag har hittat), men jag fick samvetskval gentemot Bettan iallfall på något märkligt vis.vespaco wrote:Ja, jag skulle aldrig våga skratta (elakt) åt Jasso, vet att den hämnar direkt vid oönskat tillfälle. Anser att skotrarna nog minsann förstår och att det gäller att hålla sin skoterraring på gott humör. Ni vet den där klappen på lampan/sadeln efter en bra runda och en lycklig dröjande blick...
Men alltså, erat skratt var knappast elakt eller? Din kvinliga vän var nog mera förvånad att Bettan var liten (smallframes brukar ju vara det!!) för du har väl redan talat massor om skotern och hon hann välan anta att den åtminstone har samma storlek som andra skotrar (normalstora!
Min kvinnliga vän (ja, det är väl mer än så) har faktiskt träffat Bettan en gång tidigare, men då sa hon konstigt nog ingenting, mer än att "hon ser smutsig ut" - och det var hon sannerligen (fick en tvättning och vaxning ett par dagar senare).
Den kvinnliga vännen visste knappast vad en "scooter" är för något - hon frågade om Bettan var en Lambretta, eftersom hennes morbror hade haft en sådan när hon var barn. Nu har jag förklarat begreppet "scooter" för henne iallafall!
Jag är mest glad för att Bettan inte har visat någon tendens till varken svartsjuka eller trilskan efter vårt skrattande - jag var faktiskt riktigt orolig för det!
PS. Jag har förklarat för min kvinnliga vän att Bettan är den enda kvinna jag ens kan tänka mig att förlova eller gifta mig med någonsin, så hon vet åtminstone villkoren för framtiden: aldrig mer sambo eller förlovning för min del - det har jag lovat mig själv dyrt och heligt!
DS.Njae, inte riktigt. Du såg mer ut som en kortklippt Valentino Rossi med extremt välansat och fint designat skägg, som jag vill minnas att du har haft ibland. Jag skulle tagit ett fotografi...calle wrote:jag har ju ändrat mitt utseende när jag flyttade utomlands, det är ju poppis här i fjärran östern!
Såg jag likadan ut i Malme Sta?
Mvh
/ Fredrik