Jag ser att flödet av fordon, framför allt klassiska vespa & Lambrettamodeller inte på något sätt ser ut att minska. Man kan bara krasst konstatera att det går utmärkt att köpa scootrar i Sverige och sälja dem med bra vinst på ebay och andra internetforum. En vinst som sedan kan användas till att köpa fler fordon etc etc och snart är en 60-tals vespa lika sällsynt som en östersjötorsk (som dock kan reproducera sig
)Frågan är vad man ska göra åt det? Hade det rört sig om 5-10 fordon om året kunde man låtit det bero men med 20-talet avslutade affärer (äkta eller inte) på 6 månader från <b>en enda person </b>är det allvarligare.
Jag är själv orolig för att bristen på fordon kan på sikt vara ett hot mot nyrektryteringen i SSK och scooterscenen på hemmaplan. Det handlar inte om något nationellt särintresse utan bara om att det blir roligare om det finns en större bas för lokalklubbar, träffar och liknande om det går att få tag i fordon utan att ge sig in i en makroskopisk byråkrati med import, besiktning och nyregistrering.
Det måste vara lätt att bli scooterist. Det är visst roligt och rättvist att man kan köra plåtscooter i Italien, Japan & USA men det hjälper inte när Scooterpremiären är i Malmö.
Mitt eget förslag är att:
Sätta ihop en lista med riktpriser för klassiska scootrar för att på så sätt minska exportörernas marginaler. Det slår tyvärr lokalt men vad är alternativet. Även om man skulle behöva betala 15000:- för en Touring -59 i bra skick så är scootering fortfarande en hyfsat billig verksamhet. England hade samma problem med japan-export för några år sedan men nu är man ikapp, på gott och ont. En lista skulle i princip bara hjälpa processen på traven - förr eller senare kommer man dit i alla fall.
Alla goda förslag tas tacksamt emot.
/HB
