Matching numbers

Bengan · Post by **Bengan** » Sat 11 Aug 2007, 15:17

Jag har skickat efter lite material angående min Vespa från Riksarkivet, får se om det kan ge nån upplysning om ursprunglig färg. http://www.svar.ra.se/

Det finns ett antal hål under kåpan på vänster sida. Ska det sitta något där eller kan jag sätta igen hålen?

vespaco · Post by **vespaco** » Mon 13 Aug 2007, 12:42

Kanske någon haft ett batteri där? För att få hjälp med eventuella ljusproblem. Eller någon annan mystisk elektrisk grunka. Jag tycker du skall fixa bort de fula hålen.

Bengan · Post by **Bengan** » Tue 14 Aug 2007, 19:05

Har nu fått kontakt med han som ägde Vespan från ca -72 till -81 och den var enligt honom silverfärgad när han köpte den.

nikmik · Post by **nikmik** » Tue 14 Aug 2007, 20:19

Lite mera nordiskt sprint-trivia: Min förra sprint -68 var (är) silvergrå, med två singelsadlar (original Aquila) samt hade de där tjocka liksom emaljaktiga blåsvarta emblemena, Vespa S. framme. Fyrkantig "vapensköld". Cylinderkåpa i svart plast, kan inte tro annat än att den är original eftersom motor och chassie annars är välbevarade. En kompis har en Sprint med gamla lyktan, tunna kromade emblem och Velocemotor. Årsmodell 1969 eller -70, minns inte riktigt. Dessa är alltså finskregistrerade.
Och var det inte så att det finns bara en Veloce i Sverige, som Calle Krokstäde köpte av typ italienska generalkonsuln?

Niklas

calle · Post by **calle** » Wed 15 Aug 2007, 09:30

nikmik wrote:Och var det inte så att det finns bara en Veloce i Sverige, som Calle Krokstäde köpte av typ italienska generalkonsuln?

- Jo så är det, fast egentligen var det försvarsattachen...men det kan ju kvitta

Min Veloce är årsmodell 1969
Jag har även en totalt oskruvad (inte ens lykthuset öppnat) Sprint även den från 1969. Kommer från Polisen i Trelleborg, kolla bilder här:
http://soulscooter.com/snut/

vespaco · Post by **vespaco** » Wed 15 Aug 2007, 10:22

Bäst får man reda på att saker och ting är genom att ringa de första ägarna och fråga dem. Och tigga efter litet fotokopior. Det är sällan man får negativ feedback och de tidiga ägarna brukar bli mycket nostalgiska och berättar gärna en massa om Vespans lifv, lefverne och ursprung.

Trots att vissa saker kan verka tokorginal och aldrig-rörda så kan det ända vara helt fel uppfattning. För ca 40 år sedan körde man också sönder sina maskiner och fixade upp dem igen. Vissa hade kanske genast fel och blev garantireparerade, precis som idag. Och på reparationsverkstaden tog man vad som fanns till hands eller modifierade aningen enligt ägarens önskemål. Man kunde få en nyare del än vad som ursprungligen varit.

Den här ursprungsinformationen tycker jag är det bästa med en gammal Vespa, den identifierar Vespan till en unik individ. Då är det inte bara en sprint i mängden av en massa sprintar. Och man blir själv bara en av ägarna till Vespan i dess blivande historia. Det ger en ny spännande vinkel på ägandeförhållandet.