Ronnie wrote:
Haha! Fantastiskt kul! Älskar sådant här. Åtminstone så länge förare och scooter klarar sig oskadda...
Visst är det!

I det här fallet är det extra roligt p g a vederbörandes personlighet. Det går inte att förklara - han är världens bästa och mest underbara vän, men har en stil som en disträ sengångare, nästan alltid sörplandes på en liter lättmjölk i ena handen. Ja, det går bara inte att förklara...
Avåkningen såg så satans ball ut bakifrån (de två andra låg framför honom). Jag hann tänka: "vad f-n sysslar han med, han kör ju rakt ut i stycket!". Att sedan få se synen när han bumpar omkring mellan åkerfårorna med benen hängande kors och tvärs i luften var en syn jag sent ska glömma. Trillet var till slut oundvikligt och han gled en rejäl bit på den hala blasten till betorna. Oj, vad skoj!
Jag kastade upp kameran så fort jag någonsin kunde och hann knäppa ett 20-tal bilder innan han och scootern var på benen igen. Det första han sa till mig var: "schysst, du börjar fotografera innan du har kollat hur det gick med mig". Jag fick litet dåligt samvete just då, det ska jag erkänna - men sedan bröt vi alla ut i ett hysteriskt gapflabb som fortfarande ekar på platsen. Faktum är att jag och en annan kompis har skrattat så mycket i efterhand att vi fått träningsvärk i magmusklerna.
Tro nu inte att jag är den där elake och skadeglada typen - nej, den sorten avskyr jag verkligen. Jag hade givetvis inte skrattat om det hände något allvarligt...
EDIT: Några bilder till. Att han har en KIWI-hjälm från 1977 (eller nåt) gör inte situationen sämre, he-he! Ofattbart att han kunde dra med sig så mycket blast ut på vägen. Givetvis har vi andra redan börjat tråka honom för incidenten, i sann vänskaplig anda. Mail har cirkulerat bland kompisarna, med bilder på uppförstorade detaljer som blast i handen och på handtaget (syns på en av bilderna i förra posten) följt av kommentarer att han kan konkurrera ut jordgubbs-plockar-polackerna nästa år o s v...
