<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by bufflig</i>
<br />Jag *är* ju trots allt är en sur gammal gubbe, så jag kanske ska påpeka att det inte är superbra att trimma en gammal V50, som aldrig sett en besiktning på vykort ens, till farter långt över 50 knyck. En gammal V50 är sällan någon trafiksäkerhetsdröm direkt... När man tappar framhjulet eller bromsarna strejkar vill man inte åka fort (och inte åka på någon)!<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">De där gamla skrönorna om Vespa 50 hör man titt som tätt: att de skulle vara någon sorts fornlämning av samma kvalitét och pålitlighet som en rumänsk defibrillator eller nå't... Det är inte sant! Detta estetiskt fulländade åkdon tål bra mycket mer än vad som ofta görs gällande. Vespa 50 är snarast överdimensionerad för att bara få puttra omkring i trettio. I Italien och andra länder söderut, kördes de friskt av tanter till de lokala marknaderna och dylikt - i farter runt 50 km/h och däröver.
Att svenska Vespa 50 skulle vara trafikfarligare än någon annan moped från den tiden ser jag inte som rimligt. Det pratas ofta i scooterkretsar om att "ungdomarna buskörde sönder i princip alla Vespa 50 i Sverige". Varför skulle de ha gjort det? Hur tror Ni "vägar" och dylika transportleder ser ut i Italien? Troligtvis vägde de pizzaslukande italienska tanterna också betydligt mer än några tanigt fjuniga ungdomar från Sverige. De italienska tanterna lastade säkert även på tonvis av diverse grönsaksfynd och annat från torghandeln på sina stackars Vespa 50
Av de sex Vespa 50 (fyra sextiotalare och två tidiga sjuttiotalare) jag har haft i mina ägor, har aldrig någon uppvisat den där "sönderkördheten" alla pratar om. Visst har några varit rejält slitna och patinerade, men det tycker jag bara är trevligt

. Någon kass framdämpare och annat normalt slitage har det varit, men inte förstörda framhjulslager och dylikt som det ofta varnas för. Eller jag kanske bara har haft tur, vad vet jag?
Bristen på besiktningsrutiner för Vespa 50 gör varken till eller från, anser jag. De gånger jag har varit med Primaveran på Svensk Bilprovning har det inte varit mycket till besiktning:
- Mekar du själv, herr Terraplane?
- Ja, herr besiktningsman!
- Bra. Jag kör en runda runt huset, herr Terraplane.
- Gör du det, herr besiktningsman.
- Brummm... *Tut!* Ja, då var det allt, herr Terraplane.
- Blankt papper? Tack för det, herr besiktningsman!
Slutligen skulle jag t o m vilja påstå att många Vespa 50 har klarat livet betydligt bättre än andra mopedgelikar från samma tid. Särskilt de äldre Vespa 50 med endast inre tändspole, har ofta varit behäftade med tändningsproblem. Detta, tillsammans med Vespans "inkapslade" anatomi, har gjort att många Vespa 50 blivit ståendes. Många är väl de som gav upp sin Vespa 50 bara p g a att det ansågs problematiskt att byta till nya wirar, eller att få ordning på den problematiska tändningen. Nej, då var det lättare att ha någon fullblottande och enkel tjejmoppe istället. Tre av mina Vespa 50 har varit i "orört" originalskick med oerhört få mil på mätaren, troligtvis p g a detta fenomen. Det är bara att tacka och ta emot när en Vespa 50 från 1966 endast har gått under 400 mil!
Vänder man upp och ned på "Vespinan" förväntar sig folk att där ska stå "Made in Hong Kong" efter allt de hört. Jag kan avslöja: det gör det inte! Och nej, hjul och bromsar trillar inte av bara så där, så trimma på...
Scooterhälsningar
/ Fredrik, också en sur gammal gubbe... ("Det var bättre förr!")