Faro Basso väcks sakta sakta till liv efter 50 års sömn

[cooper]

Nittonhundrafemtiotvå vann en glad man en Vespa av 51 års modell på ett lotteri. Vinnaren körde i några år med Vespan. Därefter körde hans son den sporadiskt fram till 1969/70. Vespan stod sedan stilla hos samma ägare i helt orört originalskick fram till 2004. De gamla länsbokstavsskyltarna satt kvar. 2004 bytte Vespan ägare då jag köpte den.

Planen var då att inom en ganska kort tid återbringa Vespan till ett aktivt liv, att åter kicka igång G1983:s lilla tvåtaktare, känna oljedoften och höra smattrandet. Så blev det inte, utan den hamnade i mitt eget garage och sov vidare där i nästan fjorton år.

Tjugohundraarton blev året då det började hända lite i och med att jag tog mod till mig och tog isär motorn. Nu hoppas jag att det inte ska ta alltför lång tid för Vespan att förflyttas från 1970 och vakna upp till en något modernare tid, då den återigen ilsket tjutande ska susa fram på vägarna.

[cooper]

2004 vinter:
Min före detta arbetskollega Leif är son till Vespans ursprungliga ägare. Hans far hade inget bilkörkort, så Vespan blev ett välkommet färdmedel. Leif körde en del med Vespan under sin ungdomstid, innan den ställdes undan. En dag i december 2004 körde jag och en bekant hem till Leif där vi fann Vespan i garaget, lutandes mot en hylla. Den lastades upp på släpet vi hade med oss, och plötsligt var Vespan min.

[cooper]

2006:
Brist på tid, motivation, intresse, eller någon annan liknande faktor resulterade i att jag inte tog tag i Vespans öde förrän cirka 1,5 år senare. Semestern närmade sig, och jag hade planerat in en lugn och skön dag som skulle ägnas åt att undersöka hur det låg till med kolvens misstänkta fastsättning i cylindern. Lossade på toppen och det visade sig att kolven fastnat i loppet. Rengjorde så väl det gick, använde rostlösare och knackade försiktigt på kolven för att se om den lossnade. Det gjorde den förstås inte. Satte tillbaka toppen och provade att lägga i ettan och puttade vespan fram och tillbaka för att kolla om kolven möjligtvis kunde lossna. Men icke!
Efter att antal försök gav jag upp och fick inse att det enda var att lossa motorpaketet från ramen. Hade helst velat slippa det till att börja med, men till slut var motorn loss från ramen. Ljuddämparen var rostig och det fanns en spricka runt röret mot cylindern.

Några dagar senare lyfte jag på cylindern en bit och kolv/vev följde med. Tyvärr visade det sig däremot att cylindern var sprucken i nederkant av loppet. Sprickan är formad om ett T, enligt bilden nedan.

[cooper]

2010 sommar:
Idag har plastdunkarna som har stött upp Vespan sedan flera år tagits bort och ett lager damm blåsts undan. En släpvagn stod parkerad och redo utanför garaget där Vespan sovit i sex år. Eftersom hela motorpaketet är bortskruvat så var Vespan inte särskilt tung då den lyftes ut och upp på släpvagnen. Ett förtroendeingivande spännband höll fast gamlingen under de knappa tre mils resa in till det nya garaget i Växjö. Den har nu fått en perfekt parkeringsplats på det nymålade golvet. Nu finns verkligen förutsättningar för att ta tag i projektet på allvar; jag har fått Vespan till mitt eget garage.

[cooper]

2011 sommar:
Jag tror jag haft ganska mycket tur som fått tag på en cylinder, kolv med ringar och kolvbult, allt NOS, vilket legat på EHRs lager i många år.

Den smutsiga motorn har haft nöjet att ha legat i en ölflakskartong de senaste fem åren vilket dock inte gjort den renare. Det var alltså hög tid att börja skrapa bort gammal olja och gammalt vägdamm.

[cooper]

2016 höst – 2018 vår:
De två sista dagarna av semestern 2016 var det dags, då påbörjades demonteringen av motorn. Jag hade Motorbooks ’How to restore and maintain your Vespa motorscooter’ och ’The book of Vespa’ från 1962 till hjälp. Fram till årsskiftet jobbade jag med motorn lite sporadiskt med den tid som fanns tillgänglig när man har en bebis hemma. Vinter och vår -17 ägnades åt renovering av min Rover 2200 TC så Vespaprojektet fick återigen en paus. 2018 togs arbetet upp igen och de sista delarna innan motorn var totalt demonterad skruvades loss.

[cooper]

2018 vår:
Vespan är inte längre med i fordonsregistret, men jag fick en kopia på det ursprungliga registreringsbeviset, samt jag hade det handskrivna kvittot kvar från köpet av Vespan. Mha dessa kunde en ursprungskontroll göras. Härligt!

[cooper]

2018 höst:
Motorhalvorna och andra aluminiumdelar skickades på glasblästring och trumling i syfte att få en fin och lättrengjord yta. De blev väldigt fina tycker jag.

[cooper]

2019 vår-sommar:
Nu har de flesta delar köpts in för att kunna montera ihop motorn igen. Förmodligen kommer jag på något mer efter hand.
Vespans patinerade skick ska bevaras, så det är främst motorn som kommer vara renoverad. Endast det mest nödvändiga på Vespan i övrigt kommer bytas till att börja med, såsom däck, vajrar och bromsbackar. Originaldäcken från -51 sitter kvar.

[jencla]

Så fint att du låter patinan vara kvar! Original kan aldrig återskapas. Behandla den med stor vördnad! Och du vet att @Paka här på forumet är extremt kompetent på gamla Vespor, om du hamnar i tvivel hur något ska sitta eller göras.

Lycka till!
/jens

[VGLA59]

Kul att följa och ett stort Lycka Till!

[hark]

Vilket fantastiskt skick den är i! Det skall bli kul att följa.

[cooper]

Tack för era positiva tillrop, det hjälper för att få fart på motivationen att dra projektet i hamn Jag har fått bra hjälp och tips här på forumet många gånger vilket varit till stor hjälp.

Så då kommer här en ny fråga: Mellan bakhjulslagret och packboxen ligger en liten ring (se röd markering i bild). Ska den bara ligga som en distans mellan lagret och packboxen, eller ska den ha en låsande funktion på något sätt? Det finns inget spår i motorhalvan som den kan glida in i, så jag förstår inte riktigt dess funktion?!

[Paka]

Den heter "låsring" men som du säger finns det inget spår. Den tas bort 1955.
/P

[cooper]

Okej, men den ska alltså bara ligga där "lös" mellan lager och packbox?

[Paka]

Ja. Helt lös ska den inte vara, lite spänn är det allt.

[cooper]

Nu har jag kommit till att byta fjädrarna i julgranen. Jag har borrat loss nitarna och lyft på den ena plåten. Noterade då att det är ligger en filtpackning (se bild), vilken dock inte finns med i reonoveringssatsen från SIP. Kollade på Mauro Pascoli och den finns inte med i deras sats heller. Att den inte finns med i satserna, kan det bero på att den inte behövs egentligen? Får jag inte tag på en ny så sätter jag tillbaka den gamla.

[cooper]

Samtidigt som jag jobbar med julgranen enligt ovan så är kopplingen demonterad. Lamellerna visade sig vara slitna, och plåtarna är delvis svarta (kört utan olja?) och den övre har slagit sig och är skev. Övriga delar verkar okej så vitt jag kan se. Fjädrarna var hela. Kopplingshuset har slitmärken där plåtar och lameller slagit i men det finns inga sprickor.

Jag kommer byta lameller, plåtar, fjädrar, låsring och de små kopparna.

[cooper]

Förra sommaren blev det återigen ett stopp i min utdragna renovering. Jag fick inte till att stuka/pressa nitarna efter att ha haft julgranen demonterad efter fjäderbyten. Nu är äntligen nitarna på plats efter hjälp från en verkstad med hydraulpress. Inte exakt som originalfinishen, men får väl vara nöjd.

[jencla]

Du gör ju helt rätt! Bättre att låta det ta sin tid och bli rätt än att stressa och göra fel. Det är ju en relativt ovanlig och värdefull Vespa med fin proveniens (som man säger om antikviteter). Dessutom, livet har ju så många fler viktiga saker som måste hinnas med. Men det ska bli så fint att få se när den kommer till liv igen. Lycka till och fortsätt berätta! /jens

[Paka]

Oj, vad konstigt de ser ut att sitta. Det kan bli rätt tajt så skallarna måste ned. Ta en nit i taget, se till att du har ett bra mothåll på andra sidan och platta ut nitarna med en kulhammare.