Det började med att jag våren 2015 köpte mig ett lik (med betoning på lik) efter inspiration från mina mopedmekande morbröder. Betalade hela 1000 riksdaler, och det var ungefär vad den var värd.
"hur svårt kan det va?" var grundinställningen vilket teoretiskt sett inte var fel, men hade jag vetat hur mycket tid det skulle ta att återställa den hade jag tänkt en gång extra innan jag påbörjade arbetet på just detta objekt.
När allt sedan var utrivet började det framgå hur rostig den faktiskt va.
Massa rost. På massa ställen.
Golvet var det största problemet, så ett nytt beställdes från SIP och det gamla avlägsnades.
Gick loss med vinkelslip för att få loss det lättåtkomliga.
Sedan kom mejselhammaren fram för att vålda loss punktsvetsarna. Gick mycket bättre än vad jag vågat hoppas på.
Allt går med våld, och går det inte med våld så går det med mer våld!
Den tunna plåten gillade inte riktigt mitt övervåld..
..så fick banka på den lite till.
Fortfarande lite rost kvar.
Borta!
Efter lite pusslande med vinkelslipen börjar det se riktigt bra ut!
Sen är det ju synd att man har lite otur när man tänker ibland och går loss lite väl vilt..
Grundade allt med 2k epoxygrund innan jag svetsade ihop det, vet ej hur mycket av den som överlevde mitt svetsande men definitivt mer än inget.
Svets klart! kunde blivit bättre, men blev rätt bra. För er som är nyfikna så svetsar jag med TiG.
Därefter, kanske parallellt, eller innan detta, städades även övriga komponenter från sin tattarmålade påpenslade lack. Den visade sig under blästring ha varit silver/grå i orginal vilket gjorde det väldigt svår att se om man blästrat klart eller ej genom det suddiga blästerfönstret. Samtliga aluminium delar var i mycket fint skick, trots det dåliga skick plåten var i.
Passade även på att pressa isär bromspedalen och smörja den.
Och precis just nu så insåg den arbetslöse studenten hur mycket bilder han har så då blev han omotiverad och checkar ut. Fortsättning följer imorgon (?).
