Nä vänta här nu lite…
Fredrik, Ronny och alla andra som reflexmässigt dissar Eddie van Halen, ägna nu detta en kvart och kanske upptäcker ni något nytt.
Jag håller EVH som tvåa efter Hendrix som nyskapande och inflytelserik rockgitarrist, han lyckades nästan egenhändigt återupprätta elgitarren under slutet av 70talet (visst, punken bidrog också) När första plattan (Van Halen) kom 1977 var det en total chock, man hade aldrig hört en gitarr låta så. EVH var absolut cutting edge mellan 1977 till 1981-82 nån gång.
Sen hände det som får alla att dissa Van Halen; pudelrocken. Plattan ”1984” (som kom 1984) med ”Jump” blev ju en megahit.
Dom 6 första plattorna med Dave Lee Roth som sångare brukar anses vara dom klassiska plattorna. Själv tycker jag dom fyra första är bäst, sen går det utför.
EVH var inte först med tapping, men var den förste att helt integrera det i sin spelstil och inte bara som en effekt. Ingen hade heller tidigare använt svajarmen som en del av spelandet, inte bara som ett vibrato. Men framförallt är han så otroligt rytmisk med en ruggig timing och har en fantastisk ton.
Några lyssningstips.
Eruption från första plattan. Det klassiska gitarrunket. Rätt trist egentligen men det var så här han presenterade sig. En generation rockgitarrister tappade hakan.
http://www.youtube.com/watch?v=sI7XiJgt0vY" onclick="window.open(this.href);return false;
Van Halen har ju gjort en del covers. Mest kända är väl Pretty Woman och The Kinks You really got me som dom slaktar här!
http://www.youtube.com/watch?v=HB8WHA3WWz0" onclick="window.open(this.href);return false;
Från andra plattan, Van Halen II (1979) Outta love again. Till och med solot svänger. Lyssna vid 1.50 och framåt -vilken timing!
http://www.youtube.com/watch?v=TU64RQYLbtk" onclick="window.open(this.href);return false;
Jag tycker aldrig att Dave Lee Roth får den cred han borde ha, han är ju en fantastisk sångare. Lyssna på Take Your Whiskey Home från tredje plattan Woman and Children First (1980). Akustisk gitarr i introt svänger ordentligt
http://www.youtube.com/watch?v=4ckFuURIWXc" onclick="window.open(this.href);return false;
Och från fjärde och bästa plattan Fair Warning (1981) blir det två låtar. Det här är så långt ifrån pudelrock man kan komma! Tänk om dom hade fortsatt utforska åt det här hållet. Till och med omslaget är brutalt.
Mean Streets. Hur man spelar det där introt har jag aldrig lyckats klura ut.
http://www.youtube.com/watch?v=U2R2KXNQR1M" onclick="window.open(this.href);return false;
Sinners swing. Lite rytmik att bita i. Pop ändå liksom.
http://www.youtube.com/watch?v=4M_lxaHCk-M" onclick="window.open(this.href);return false;
Den jag saknar på listan är Kurt Cobain även om man kanske inte tänker på honom som gitarrist i första hand. Om Keith Richards är med för att han är stilbildare trots att han inte är någon virtuos så platsar Kurt definitivt. På samma sätt som Eddie Van Halen räddade den gitarrbaserade rocken från discon så avslutade han den vämjeliga pudelrock-eran. Få gitarrister har väl påverkat i så stor utsträckning.
.
Det visar att det finns någon objektiv rättvisa i sådana här sammanhang... 
