tag var jag helt beslutad att lägga ner detta forum efter ett år, men kanske, kanske förhastade jag mig....
Ikväll var en bra kväll, vi beslutade för att titta på Vespan jag köpte. Vad var fel på växlarna? Allt verkade ju sitta som det skulle? Det var DÅÅ jag kom på den geniala idén att ringa Gävle scooters chefsmek Janne. Hårt då det faktiskt var Fredag kväll, men nöden har ingen lag.
Det är förtroendeingivande med den där släpiga norra accenten, men får liksom känslan att "nu grejar det sig!". Och så började Janne att guida oss genom operationen. Han rådde oss att lossa den där undre kåpan under wirarna - vad den nu heter! Det sprutade ut olja ner på kompisens älskade garagegolv.
- För helvete, det rinner ju ut olja, halv-vrålade jag, helt i chock.
- ja, just det ja - det finns ju olja där, det glömde jag visst att tala om, lät det tryggt i luren.
Det var nåt stift i växelföraren som lossnat. Samtalet avslutades, vi knixade och trixade...och så till slut verkade allt att stämma. Ut med vespan i korridoren, jag föjde mitt gamla mönster....två kick utan tändning eller choke, sen på med båda och så ett snärtigt kick!
VOILA! (vad heter det på italienska?) Den gick igång och mycket lycklig tog jag en runda på garagedäcket. Helt underbar känsla, och i morgon efter ny oljepåfyllning blir det nog en liten tur till Marstrand eller Stenungsund för en borgerlig fika.
Så - TACK, Janne i Gävle. Jag skall inte glömma hur hygglig Du var. Detta betydde mycket, skall Du veta. Man är tillbaka in...the race.
