1961 köper Jan-Olof scootern och men kör bara en säsong och säljer/byter in Vespan hos Källströms.
Nästa ägare är Folke, som berättade att vespan var en riktig tjejmagnet och han hade mycket kul med vespan sommaren -62.
Våren -63 köper Sven-Åke Vespan, han kör scootern till 1969 då den avförs ur registret. Sven-Åkes far berättar att det blev problem med växlarna och att vespan tidigare även varit krockad. I slutet av -70 talet är han less på att se vespan i garaget och ger bort den till en kille Björsbyn.
Därefter är scooterns historia för mig okänd, någon får för sig att den gråa lacken inte är särskilt attraktiv och plockar isär samt börjar slipa ner karossen. Dessutom plattas den pressade u-formade profilen i ytterkant på fotplattan ner för att ge plats åt en kontaktlimmad gummimatta.
1987 byter min bror till sig vespan av en kompis och jag byter till den av min bror. En hel del grejer har försvunnit under årens lopp och att få tag på delar till en gammal vespa 1987 när man dessutom bor i Luleå visade sig inte vara det enklaste. Lessnar och köper en 1961 Touring i stället och VL3:an ställs undan.
Nu, sommaren 2011, när jag äntligen har ett garage tar jag hem vespan från förvaringen. Tanken är att kolla vilka delar som saknas, skaffa dom och att försöka få igång vespan som hittills rullat ca 1700 mil. En risig -58 Touring har redan tidigare slaktats och en del prylar flyttas över till VL3:an.
Dekorationen på framskärmen är avkapas för att inte sticka ut och kunna skada andra trafikanter vid en ev. olycka, har sett detta på andra VL3:or också, ibland löste man detta med att montera dekorationen bak och fram.( Lagen om detta kom 1 januari 1960 och gällde retroaktivt, vet inte om den fortfarande gäller och bara är bortglömd).
Kommer på att min far har en gammal sicklingsmaskin och hittar även valsar som passar. Nya rillor dras på fotplattan och resultatet blir över förväntan, kommer även att använda maskinen till att rikta benskölden där den är skadad.
Avgassystemet kommer från donatorvespan och är mycket dålig. Med hjälp av en dålig GS- ljuddämpare plockas de bästa bitarna och svetsas ihop. GS ljuddämparen är något lägre i höjd men passar bra när själva avgasröret kortats något.
Sadelklädsel, en del gummidetaljer, fläktkåpan samt framskärmsprydnaden skaffas från ScootRS, smågrejer som skruvar fästen brickor m.m fixas från hjälpsamma SSK medlemmar. Saknar fortfarande reflektor, lyktkeps, ... ill salu!!
Vespan har blivit omlackerad 2 gånger som jag kan se. Först en mindre bättring på fotplattan men också en hellackering i en mer grå nyans, kanske i samband med att den blev krockad. Under tutkåpan kan man se ojämnheter i plåten, se bild. Tycker ändå att dessa är så mjuka, ser mer ut som en slarvigt pressad bensköld än en krockskada. Någon som sett detta på andra 50-tals scootrar?
Som tur är får jag hjälp!
Monterar ihop vespan lite provisoriskt för att kunna provköra. Inget komp i motorn som går runt mycket lätt. Tar lös toppen, ingen vändkant, standard dim. på kolven och superfint lopp. Smörjer in loppet med lite motorolja, drar runt några varv och låter allt stå över natten. Troligen hade kovringarna fastnat i kolvringsspåren för nu är det komp, bra komp!
Provstartar och vespan går igång på 7 kicket. Provkör men får knappt in växlarna. Provar att justera men icke! Tar man bort wirarna och lirkar lite på växelsegmentet så går växlarna in, hittar även fler frilägen än som behövs vilket gör mig lite orolig, växelkorset? eller kanske något annat?.
Hur som helst, får jag in 3:an, scootern är pigg, drar inte åt något annat håll än framåt vilket är positivt!
Troligen kommer jag att göra en helrenovering, kontroll och ev. uppriktning av chassi och om jag inte får till växlarna, motorrivning och renovering, lite synd då det inte ser ut att motorn har varit delad tidigare.
Avdelningen för nördiga frågor
28 april 1956 tillverkade Vespa sin 1 miljonte Vespa, -en VL3, någon som vet vilket chassinummer den hade?
