Jag ska erkänna en sak. Jag har aldrig kört en automatscooter. Det är ingen principsak, det har aldrig blivit av. Mycket pga att jag bor långt från storstädernas scooterfirmor. Visst, jag är av den gamla stammen "plåt, 2-takt och manuellt är roligast, snyggast och bäst". Men nu när jag vibrerat fram i över 20 år har jag börjat fundera på att utöka scooterparken med något skakningsfritt för längre turer (och med bromsar som faktiskt får stopp på ekipaget i tid) så jag vill veta lite om nyare scootrar.
Är det trist med automat? Hur är åkkomforten? Går scooterkänslan förlorad? Är det kanske bättre med en MC? Att köra megascooter, är det som att köra MC?
Någon som kört nyare Vespan, hur är den? Stor skillnad på 200 och 250cc? Några nyheter om (amerikanska automat-)Lambrettas återkomst?
Automatic Lover?
-
Rascar Capac
- Nybörjare
- Posts: 25
- Joined: Tue 27 Jun 2006, 19:45
- Location: Sweden
Oj, oj känsligt. Min <u>yttersta personliga</u> åsikt;
Jag tycker att det inte riktigt går att jämföra en modern automatare med en klassisk manuellt växlad plåtscooter typ Vespa, Lambretta el. liknande.
Tycker att en klassisk scooter har mer likhet med en klassik motorcykel än en modern "scooter".
Själv har jag provkört en massa olika moderna automatiska scooters och mindre rymdskepp men tycker att känslan och stilen här helt avsaknad där jämfört med en klassisk scooter.
/Calle
Jag tycker att det inte riktigt går att jämföra en modern automatare med en klassisk manuellt växlad plåtscooter typ Vespa, Lambretta el. liknande.
Tycker att en klassisk scooter har mer likhet med en klassik motorcykel än en modern "scooter".
Själv har jag provkört en massa olika moderna automatiska scooters och mindre rymdskepp men tycker att känslan och stilen här helt avsaknad där jämfört med en klassisk scooter.
/Calle
Håller med Calle, det är inte riktigt samma sak. Som att jämföra en klassisk VW från 60-talet med en modern Golf typ.
Jag har kört mycket klassisk scooter. Just nu finns det en trimmad Lambretta 200 och en Vespa PX125 i källaren. Jag har också kört mycket automatscooter, som bruksfordon i Göteborg. Och jag älskar båda.
En modern automatscooter med lite krut i motorn är (också) fruktansvärt kul att köra. Automaten gör den extrem lättkörd, dessutom accar de oftast grymt. Riktiga bromsar, riktigt ljus, vibrationsfritt, gott om plats att förvara prylar. Ett kul och praktiskt fordon, fast utan den känsla som finns i en klassisk scooter.
Mina favoriter:
* Vespa ET4/LX4 125cc. Perfekt slängfordon i staden, fortfarande med bra Vespakänsla, grymt billig att försäkra.
* Vespa GT200/GTS250. Nu börjar det gå att köra landsväg också, grymkul på 70 och 90-vägar, inte så kul på motorväg dock. Även här bra Vespa-känsla jämfört med plastraketerna.
* Yamaha T-Max 500. Ingen Vespa-känsla längre men vilken MOTOR. 500 cc twin, 40 hästar, acc och toppfart räcker och blir över även för motorväg. Och betydligt mer sportmaskinskänsla än konkurrenterna.
Självklart ska du prova. Tycker
/jens
Jag har kört mycket klassisk scooter. Just nu finns det en trimmad Lambretta 200 och en Vespa PX125 i källaren. Jag har också kört mycket automatscooter, som bruksfordon i Göteborg. Och jag älskar båda.
En modern automatscooter med lite krut i motorn är (också) fruktansvärt kul att köra. Automaten gör den extrem lättkörd, dessutom accar de oftast grymt. Riktiga bromsar, riktigt ljus, vibrationsfritt, gott om plats att förvara prylar. Ett kul och praktiskt fordon, fast utan den känsla som finns i en klassisk scooter.
Mina favoriter:
* Vespa ET4/LX4 125cc. Perfekt slängfordon i staden, fortfarande med bra Vespakänsla, grymt billig att försäkra.
* Vespa GT200/GTS250. Nu börjar det gå att köra landsväg också, grymkul på 70 och 90-vägar, inte så kul på motorväg dock. Även här bra Vespa-känsla jämfört med plastraketerna.
* Yamaha T-Max 500. Ingen Vespa-känsla längre men vilken MOTOR. 500 cc twin, 40 hästar, acc och toppfart räcker och blir över även för motorväg. Och betydligt mer sportmaskinskänsla än konkurrenterna.
Självklart ska du prova. Tycker
/jens
känslan i en klassisk scooter sitter väl till stor del i utseendet. även om Piaggios nya Vespor hör till de snyggare och fortfarande har vespakänslan kvar så är de långt från en riktig 50-60-tals scooter.
hörde en gång en scooterist som sa:
-vill du köra fort så kör en stor MC
-vill du köra bekvämt så kör bil
-vill du köra snyggt, kör Vespa eller Lambretta...
Federico
hörde en gång en scooterist som sa:
-vill du köra fort så kör en stor MC
-vill du köra bekvämt så kör bil
-vill du köra snyggt, kör Vespa eller Lambretta...
Federico
-
Halloween Jack
- Nybörjare
- Posts: 24
- Joined: Thu 28 Oct 2004, 19:38
- Location: Sweden
Jag kan väl erkänna att jag aldrig kört 2-taktare...
Jag skulle nog rösta på Vespa GTS 250 som den bästa kompromissen mellan prestanda-komfort-stil om man ska ha EN hoj.
Jag började min scooterbana med en Vespa ET4 50 hösten 2004. Den var mycket smidig inne i stan, men efter typ två veckor ville jag ha lite mer krut, så mc-kort införskaffades, och med det en Vespa GT200. Jag körde med den förra året och tyckte att den var perfekt inne i stan. Bekväm och lättkörd, men mindre rolig i 110 knyck. Under vintern fick jag upp ögonen för Gilera Nexus 500, och blev mer och mer sugen på den. Jag kunde inte låta bli, så jag bytte in GT'n mot den för drygt en månad sen. Jag tycker Gileran har kvar en del scooterkänsla om man jämför jag med vanlig mc. Har i sommar provkört Honda VFR800 och Yamaha FZ6-S, och nog ligger Gileran närmare Vespan alltid. Dock är den ju inte lika kul i stan som GT'n, så därvidlag längtar jag tillbaks till nåt mindre, men jag vill ju också köra på landsväg. Jag har kört ett par längre dagsturer (sisådär 50 mil) med Gileran och det har funkat bra, men jag kan nog tänka mig att skaffa nåt större för det ändamålet. För min del lutar det åt att skaffa två hojar. En Honda Deauville för landsväg (upprätt sittställning...) och en Vespa LX 125 för pendling i stan.
Jag skulle nog rösta på Vespa GTS 250 som den bästa kompromissen mellan prestanda-komfort-stil om man ska ha EN hoj.
Jag började min scooterbana med en Vespa ET4 50 hösten 2004. Den var mycket smidig inne i stan, men efter typ två veckor ville jag ha lite mer krut, så mc-kort införskaffades, och med det en Vespa GT200. Jag körde med den förra året och tyckte att den var perfekt inne i stan. Bekväm och lättkörd, men mindre rolig i 110 knyck. Under vintern fick jag upp ögonen för Gilera Nexus 500, och blev mer och mer sugen på den. Jag kunde inte låta bli, så jag bytte in GT'n mot den för drygt en månad sen. Jag tycker Gileran har kvar en del scooterkänsla om man jämför jag med vanlig mc. Har i sommar provkört Honda VFR800 och Yamaha FZ6-S, och nog ligger Gileran närmare Vespan alltid. Dock är den ju inte lika kul i stan som GT'n, så därvidlag längtar jag tillbaks till nåt mindre, men jag vill ju också köra på landsväg. Jag har kört ett par längre dagsturer (sisådär 50 mil) med Gileran och det har funkat bra, men jag kan nog tänka mig att skaffa nåt större för det ändamålet. För min del lutar det åt att skaffa två hojar. En Honda Deauville för landsväg (upprätt sittställning...) och en Vespa LX 125 för pendling i stan.
Som ägare av Vespa, Lambretta -och- en Kymco-plastis så kan jag kanske bidraga med mina erfarenheter.
Jag pendlar varje dag till jobbet på min Kymco 125'a, och har på tre år kört över 1500 mil, och det är i princip endast jobbresor. Den startar alltid, den låter ingenting, den har superfeta bromsar, axar bra och man kan ligga och marscha i 90. Toppfart 100-110. Den har aldrig krånglat, förutom för ett bakhjulslager bytt på garantin. Väldigt bekväm att köra. Drar 0,3 l/m. Försäkringen löjligt billig, skatten likaså.
Snygg och orginell? Nej. Totalt själlöst fortskaffningsmedel, men det den gör, gör den väldigt bra.
Jag har pendlat med mina Vespor till jobbet, och det funkade väl det med, men dom krävde långt mycket mer omvårdnad för att inte strula. Mycket vajrar, och andra saker som slits fort när man kör mycket. Bromsarna är ju som dom är, inte direkt optimala för hetsig rusningstrafik (finns skivbromsar, men jag har inte det). Man tröttnar fort på att vara tvungen att växla manuellt när man kör igenom köer och stannar för rödljus. Bekväma är dom, men vibrerar en hel del mer än min Kymco. Och sen är det ju det är med olja i bensinen som är trist att fippla med när man har bråttom. Det finns ju separatsmörjning, men jag har inte det på mina.
Sen tyckte jag att det var trist att slita på mina entusiastfordon bara för att ta sig till jobbet, liksom inte något roligt med att köra i rusningstrafik direkt. Risken att man smäller eller lägger omkull är ganska stor också, och det är ju inte heller det man vill göra med såna hojar.
Så sammanfattningsvis: Till/Från jobbet = Kymco, för all annan scooterism = Lambretta/Vespa.
Tyvärr tror jag inte det är möjligt att hitta en bra kompromiss, det skulle -möjligen- vara en nyare PX med skivbroms och separatsmörjning. Men för mig så funkar inte en modern automatscooter som ett substitut för charmen med plåtisar. För mig är automat ett pendlarfordon endast, och aldrig ett kul och charmigt entusiastfordon.
Mvh
Guran
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by jencla</i>
<br />Men om man nu vill köra fort, och bekvämt, och snyggt, och ha lätt att parkera, är en automatscoter en rätt bra kompromiss
tycker i alla fall
/jens
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Jag pendlar varje dag till jobbet på min Kymco 125'a, och har på tre år kört över 1500 mil, och det är i princip endast jobbresor. Den startar alltid, den låter ingenting, den har superfeta bromsar, axar bra och man kan ligga och marscha i 90. Toppfart 100-110. Den har aldrig krånglat, förutom för ett bakhjulslager bytt på garantin. Väldigt bekväm att köra. Drar 0,3 l/m. Försäkringen löjligt billig, skatten likaså.
Snygg och orginell? Nej. Totalt själlöst fortskaffningsmedel, men det den gör, gör den väldigt bra.
Jag har pendlat med mina Vespor till jobbet, och det funkade väl det med, men dom krävde långt mycket mer omvårdnad för att inte strula. Mycket vajrar, och andra saker som slits fort när man kör mycket. Bromsarna är ju som dom är, inte direkt optimala för hetsig rusningstrafik (finns skivbromsar, men jag har inte det). Man tröttnar fort på att vara tvungen att växla manuellt när man kör igenom köer och stannar för rödljus. Bekväma är dom, men vibrerar en hel del mer än min Kymco. Och sen är det ju det är med olja i bensinen som är trist att fippla med när man har bråttom. Det finns ju separatsmörjning, men jag har inte det på mina.
Sen tyckte jag att det var trist att slita på mina entusiastfordon bara för att ta sig till jobbet, liksom inte något roligt med att köra i rusningstrafik direkt. Risken att man smäller eller lägger omkull är ganska stor också, och det är ju inte heller det man vill göra med såna hojar.
Så sammanfattningsvis: Till/Från jobbet = Kymco, för all annan scooterism = Lambretta/Vespa.
Tyvärr tror jag inte det är möjligt att hitta en bra kompromiss, det skulle -möjligen- vara en nyare PX med skivbroms och separatsmörjning. Men för mig så funkar inte en modern automatscooter som ett substitut för charmen med plåtisar. För mig är automat ett pendlarfordon endast, och aldrig ett kul och charmigt entusiastfordon.
Mvh
Guran
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by jencla</i>
<br />Men om man nu vill köra fort, och bekvämt, och snyggt, och ha lätt att parkera, är en automatscoter en rätt bra kompromiss
tycker i alla fall
/jens
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Jag har pendlat många år med klassiska Vespa och Lambretta och efter en ordentlig vårrenovering så håller dom fint.
Det brukar bli mellan 600 och 1500mil/år med klassisk scooter och då
mest som pendling och vardagskörning.
Tycker klart att bromsar och funktion klart hänger med i dagens värld (om man håller efter sitt fordon), men jag förstår dig Göran, det där med avsaknad av strul är inte att underskatta, att det alltid startar och fungerar är en trygghet, själv använder jag modern bil och Bajaj Cub 200cc till det...
/C
Det brukar bli mellan 600 och 1500mil/år med klassisk scooter och då
mest som pendling och vardagskörning.
Tycker klart att bromsar och funktion klart hänger med i dagens värld (om man håller efter sitt fordon), men jag förstår dig Göran, det där med avsaknad av strul är inte att underskatta, att det alltid startar och fungerar är en trygghet, själv använder jag modern bil och Bajaj Cub 200cc till det...
/C
Absolut, visst håller dom. Inte tal om något annat. Håller man efter dom, och vet vad man gör, så är det inga problem. Men jag tycker som sagt att det är trist att, t ex, slita ut dom grejor jag fixat på Lambrettan bara för att ta mig till och från jobbet. Slitaget på den vill jag ska komma på träffar och åkturer på min fritid. Då vill jag ju inte bli stående för att hojen slitit ner gasvajern till/från jobbet.
Sen har du förmodligen bättre koll på bromsarna än vad jag har, för jag har aldrig, trots många försök, lyckats få bromsarna på mina gamla hojar att motsvara det som jag tycker krävs i rusningstrafiken runt och i Stockholm. Men funkar gör dom ju, speciellt bakbromsarna är det ju inge fel på. Dock, har man som jag vant sig vid skiva fram/bak med dubblkolvar, så är det svårt att se tillbaka...
Bil? I stockholm? Nej du, jo jag äger en, men du får piska mig för att ta den till jobbet när det inte ligger snö och is på marken. 40-45 minuter en bra dag med bil, dryga timmen om det strular, 15-20 min med scooter, oavsett strul i trafiken.
Men jag skulle aldrig, någonsin, ta den till en scooterträff. Det funkar liksom inte för mig.
/Guran
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by calle</i>
<br />Jag har pendlat många år med klassiska Vespa och Lambretta och efter en ordentlig vårrenovering så håller dom fint.
Det brukar bli mellan 600 och 1500mil/år med klassisk scooter och då
mest som pendling och vardagskörning.
Tycker klart att bromsar och funktion klart hänger med i dagens värld (om man håller efter sitt fordon), men jag förstår dig Göran, det där med avsaknad av strul är inte att underskatta, att det alltid startar och fungerar är en trygghet, själv använder jag modern bil och Bajaj Cub 200cc till det...
/C
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Sen har du förmodligen bättre koll på bromsarna än vad jag har, för jag har aldrig, trots många försök, lyckats få bromsarna på mina gamla hojar att motsvara det som jag tycker krävs i rusningstrafiken runt och i Stockholm. Men funkar gör dom ju, speciellt bakbromsarna är det ju inge fel på. Dock, har man som jag vant sig vid skiva fram/bak med dubblkolvar, så är det svårt att se tillbaka...
Bil? I stockholm? Nej du, jo jag äger en, men du får piska mig för att ta den till jobbet när det inte ligger snö och is på marken. 40-45 minuter en bra dag med bil, dryga timmen om det strular, 15-20 min med scooter, oavsett strul i trafiken.
Men jag skulle aldrig, någonsin, ta den till en scooterträff. Det funkar liksom inte för mig.
/Guran
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by calle</i>
<br />Jag har pendlat många år med klassiska Vespa och Lambretta och efter en ordentlig vårrenovering så håller dom fint.
Det brukar bli mellan 600 och 1500mil/år med klassisk scooter och då
mest som pendling och vardagskörning.
Tycker klart att bromsar och funktion klart hänger med i dagens värld (om man håller efter sitt fordon), men jag förstår dig Göran, det där med avsaknad av strul är inte att underskatta, att det alltid startar och fungerar är en trygghet, själv använder jag modern bil och Bajaj Cub 200cc till det...
/C
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Men jag tycker som sagt att det är trist att, t ex, slita ut dom grejor jag fixat på Lambrettan bara för att ta mig till och från jobbet. Slitaget på den vill jag ska komma på träffar och åkturer på min fritid. Då vill jag ju inte bli stående för att hojen slitit ner gasvajern till/från jobbet.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
- helt klart, vissa av mina scooters skulle jag aldrig pendla med...
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
- helt klart, vissa av mina scooters skulle jag aldrig pendla med...
-
Rascar Capac
- Nybörjare
- Posts: 25
- Joined: Tue 27 Jun 2006, 19:45
- Location: Sweden
Det är väl just känslan som jag undrar mest över. Det är något speciellt med att köra en klassisk scooter. Sättet att köra, sättet den uppför sig, känns, låter och ser ut bidrar till den underbara känslan det är att köra scooter. (Har haft några Vespa och Lambretta genom åren, en har jag alltid behållit, min första scooter, den länge i scooterkretsar bespottade vita P200 jag köpte fabriksny -83.) Motorcykel är också kul, men på ett annat sätt, svårt förklara exakt hur. Är det en fördom hos mig att en modern scooter skulle kunna bli en tråkig kompromiss mellan klassisk scooter och MC? Och jag gillar storleken på gamla Vespa och Lambretta, nyare scootrar över 150cc, och mindre motor vill jag inte ha, verkar alla vara större (och otympligare och tristare?). För det är skilllnad på att verkligen köra och att bara åka, tycker jag.
Pendling funkar för mig. Nöjesåkning går hur bra som helst.
Problemet är att jag åker mer och mer och längre och längre för varje år. Även om en klassiker duger gott att svepa småvägar i lagom marschfart så tar det på krafterna att åka tvåtaktare hela dagen. Och jag har ingen bil, så en modern scooter skulle bli som ett bilsubstitut också. Och vardagsbruk tär rätt hårt på gamla trotjänare.
Bekväm, pålitlig, stryktålig, rolig köra, snygg. Finns den kombinationen i scooterväg? Snygg, i mina ögon, är jag väldigt tveksam till att det går att kombinera me de andra egenskaperna... får väl helt enkelt bege mig till någon återförsäljare och ta en provtur på en automatscooter... När det gäller skönhet får jag väl lita till gammelscootrarna...
"-vill du köra fort så kör en stor MC
-vill du köra bekvämt så kör bil
-vill du köra snyggt, kör Vespa eller Lambretta..."
Det skulle kunna var jag som sagt det...
Men hur är det talesättet går... "När Fan blir gammal blir han religiös."
Stoffis byggde och sålde för ett par år sedan moderna scootrar (4-takt, automat, skivbromsar) förpackade i klassiska Lambrettaschassin (LI, har jag för mig). Undrar om de gör det fortfarande... och vad det skulle kosta... eller om någon annan gör samma sak... eller om man skulle fixa ett sånt bygge själv... hmmm...
/Tomas
Pendling funkar för mig. Nöjesåkning går hur bra som helst.
Problemet är att jag åker mer och mer och längre och längre för varje år. Även om en klassiker duger gott att svepa småvägar i lagom marschfart så tar det på krafterna att åka tvåtaktare hela dagen. Och jag har ingen bil, så en modern scooter skulle bli som ett bilsubstitut också. Och vardagsbruk tär rätt hårt på gamla trotjänare.
Bekväm, pålitlig, stryktålig, rolig köra, snygg. Finns den kombinationen i scooterväg? Snygg, i mina ögon, är jag väldigt tveksam till att det går att kombinera me de andra egenskaperna... får väl helt enkelt bege mig till någon återförsäljare och ta en provtur på en automatscooter... När det gäller skönhet får jag väl lita till gammelscootrarna...
"-vill du köra fort så kör en stor MC
-vill du köra bekvämt så kör bil
-vill du köra snyggt, kör Vespa eller Lambretta..."
Det skulle kunna var jag som sagt det...
Men hur är det talesättet går... "När Fan blir gammal blir han religiös."
Stoffis byggde och sålde för ett par år sedan moderna scootrar (4-takt, automat, skivbromsar) förpackade i klassiska Lambrettaschassin (LI, har jag för mig). Undrar om de gör det fortfarande... och vad det skulle kosta... eller om någon annan gör samma sak... eller om man skulle fixa ett sånt bygge själv... hmmm...
/Tomas
Halva nöjet med att åka en gammelscooter, iallfall för mig, är att det är ju just det att den har karaktär, dvs den -kan- gå sönder, och man måste tillochmed vara beredd på att den gör det. Det gör turerna när den funkar perfekt så mycket mer underhållande. Jag menar, jag har åkt långturer på Kymcon, men det gav mig ingenting, förutom möjligen ont i röven. Man satt bara och önskade att man snart var framme och förbannade att den inte gick snabbare.
Med Lambrettan har jag liksom kul hela tiden, och med min Vespa Rally också. Det gör inget att det tar tid, grejen är att man är därute på vägen med en gammal snygg scooter, folk kollar och vinkar när man kör förbi eller blir omkörd...känslan är liksom hela grejen då. Hastigheten och sträckan spelar inte så stor roll, även om man definitivt svär eder när sträckorna blir riktigt långa, säg över 40 mil. Då är det idrott! Men när man kommer fram, så är det så mycket skönare, eftersom det ju inte var helt självklart att den skulle hålla hela vägen. Eller nåt.
Inte vet jag, men tror att det aldrig kommer att gå att få ihop dom två världarna till en. Det är väl kanske det som t ex HD försöker åstadkomma, men jag vet inte om dom genuina vintage-åkarna håller med om att dom lyckats...
/Guran
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Rascar Capac</i>
<br />Det är väl just känslan som jag undrar mest över. Det är något speciellt med att köra en klassisk scooter. Sättet att köra, sättet den uppför sig, känns, låter och ser ut bidrar till den underbara känslan det är att köra scooter. (Har haft några Vespa och Lambretta genom åren, en har jag alltid behållit, min första scooter, den länge i scooterkretsar bespottade vita P200 jag köpte fabriksny -83.) Motorcykel är också kul, men på ett annat sätt, svårt förklara exakt hur. Är det en fördom hos mig att en modern scooter skulle kunna bli en tråkig kompromiss mellan klassisk scooter och MC? Och jag gillar storleken på gamla Vespa och Lambretta, nyare scootrar över 150cc, och mindre motor vill jag inte ha, verkar alla vara större (och otympligare och tristare?). För det är skilllnad på att verkligen köra och att bara åka, tycker jag.
Pendling funkar för mig. Nöjesåkning går hur bra som helst.
Problemet är att jag åker mer och mer och längre och längre för varje år. Även om en klassiker duger gott att svepa småvägar i lagom marschfart så tar det på krafterna att åka tvåtaktare hela dagen. Och jag har ingen bil, så en modern scooter skulle bli som ett bilsubstitut också. Och vardagsbruk tär rätt hårt på gamla trotjänare.
Bekväm, pålitlig, stryktålig, rolig köra, snygg. Finns den kombinationen i scooterväg? Snygg, i mina ögon, är jag väldigt tveksam till att det går att kombinera me de andra egenskaperna... får väl helt enkelt bege mig till någon återförsäljare och ta en provtur på en automatscooter... När det gäller skönhet får jag väl lita till gammelscootrarna...
"-vill du köra fort så kör en stor MC
-vill du köra bekvämt så kör bil
-vill du köra snyggt, kör Vespa eller Lambretta..."
Det skulle kunna var jag som sagt det...
Men hur är det talesättet går... "När Fan blir gammal blir han religiös."
Stoffis byggde och sålde för ett par år sedan moderna scootrar (4-takt, automat, skivbromsar) förpackade i klassiska Lambrettaschassin (LI, har jag för mig). Undrar om de gör det fortfarande... och vad det skulle kosta... eller om någon annan gör samma sak... eller om man skulle fixa ett sånt bygge själv... hmmm...
/Tomas
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Med Lambrettan har jag liksom kul hela tiden, och med min Vespa Rally också. Det gör inget att det tar tid, grejen är att man är därute på vägen med en gammal snygg scooter, folk kollar och vinkar när man kör förbi eller blir omkörd...känslan är liksom hela grejen då. Hastigheten och sträckan spelar inte så stor roll, även om man definitivt svär eder när sträckorna blir riktigt långa, säg över 40 mil. Då är det idrott! Men när man kommer fram, så är det så mycket skönare, eftersom det ju inte var helt självklart att den skulle hålla hela vägen. Eller nåt.
Inte vet jag, men tror att det aldrig kommer att gå att få ihop dom två världarna till en. Det är väl kanske det som t ex HD försöker åstadkomma, men jag vet inte om dom genuina vintage-åkarna håller med om att dom lyckats...
/Guran
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Rascar Capac</i>
<br />Det är väl just känslan som jag undrar mest över. Det är något speciellt med att köra en klassisk scooter. Sättet att köra, sättet den uppför sig, känns, låter och ser ut bidrar till den underbara känslan det är att köra scooter. (Har haft några Vespa och Lambretta genom åren, en har jag alltid behållit, min första scooter, den länge i scooterkretsar bespottade vita P200 jag köpte fabriksny -83.) Motorcykel är också kul, men på ett annat sätt, svårt förklara exakt hur. Är det en fördom hos mig att en modern scooter skulle kunna bli en tråkig kompromiss mellan klassisk scooter och MC? Och jag gillar storleken på gamla Vespa och Lambretta, nyare scootrar över 150cc, och mindre motor vill jag inte ha, verkar alla vara större (och otympligare och tristare?). För det är skilllnad på att verkligen köra och att bara åka, tycker jag.
Pendling funkar för mig. Nöjesåkning går hur bra som helst.
Problemet är att jag åker mer och mer och längre och längre för varje år. Även om en klassiker duger gott att svepa småvägar i lagom marschfart så tar det på krafterna att åka tvåtaktare hela dagen. Och jag har ingen bil, så en modern scooter skulle bli som ett bilsubstitut också. Och vardagsbruk tär rätt hårt på gamla trotjänare.
Bekväm, pålitlig, stryktålig, rolig köra, snygg. Finns den kombinationen i scooterväg? Snygg, i mina ögon, är jag väldigt tveksam till att det går att kombinera me de andra egenskaperna... får väl helt enkelt bege mig till någon återförsäljare och ta en provtur på en automatscooter... När det gäller skönhet får jag väl lita till gammelscootrarna...
"-vill du köra fort så kör en stor MC
-vill du köra bekvämt så kör bil
-vill du köra snyggt, kör Vespa eller Lambretta..."
Det skulle kunna var jag som sagt det...
Men hur är det talesättet går... "När Fan blir gammal blir han religiös."
Stoffis byggde och sålde för ett par år sedan moderna scootrar (4-takt, automat, skivbromsar) förpackade i klassiska Lambrettaschassin (LI, har jag för mig). Undrar om de gör det fortfarande... och vad det skulle kosta... eller om någon annan gör samma sak... eller om man skulle fixa ett sånt bygge själv... hmmm...
/Tomas
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">