Mina bästa respektive värsta scooterminnen ligger ganska nära i tiden av någon anledning, eller så beror det på att man därför minns dem bäst?
Mitt bästa scooterminne:
Hur banalt det än kan låta är mitt allra bästa scooterminne från en torvmosse långt in i de djupa smålandsskogarna i juni 2007. I över en vecka, 40 mil hemifrån, hade jag jobbat och delat husrum med en person jag inte drar jämnt med på något plan.
När arbetsveckan i Småland var slut längtade jag så mycket efter att få vara själv, så det första jag gjorde när jag för gott lämnade vårt gemensamma boende, var att köpa en tidning och en påse Krokofanter i närmaste kiosk.
Sedan stängde jag av min mobiltelefon, åkte rakt ut i skogen och hamnade mitt på en smäländsk torvmosse. Där satt jag för mig själv på Vespan i flera timmar och bara njöt av min totala ensamhet i ödemarken medan jag läste tidningen och åt Krokofanter.
Ett alldeles förlösande och magiskt scooterminne!


Mitt värsta scooterminne:
Mitt allra värsta scooterminne är från september förra året, efter att jag hade tillbringat en fantastisk helg uppe i Varberg. På måndagen hade jag bokat in en anställningsintervju i Malmö kring lunchtid inför ett jobb jag verkligen ville ha.
Initialt tänkte jag åka hem på söndagen från Varberg för att vara pigg till måndagens viktiga intervju, men ville gärna stanna så länge som möjligt. Jag tänkte att jag säkert skulle hinna de 21 milen till Malmö i god tid om jag bara åkte tidigt på måndagsmorgonen.
Gick upp tidigt måndag morgon och satte mig på scootern. För att spara tid valde jag motorvägen istället för de småvägar jag brukar välja. Någon mil efter Halmstad hördes plötsligt ett "ka-braak" från motorn, som tvärdog undertiden som motorluckan, fläktkåpan och svänghjulet for all världens väg ut på motorvägen.
För andra gången i min scooterkarriär hade jag drabbats av en knäckt vevaxel och denna gången kom det ytterst olämpligt! Jag hade givetvis inga pengar på mitt kontantkort på mobilen, så jag kunde inte ringa där jag stod mitt på den milsvida motorvägen utan någon civilisation i sikte.
Jag fick traska med Vespan på motorvägen till närmaste bensinmack (ca 1 mil) för att fylla på mitt kontantkort. Ringde genast till företaget som jag skulle på anställningsintervju på och förklarade att jag inte kunde komma. Därefter ringde jag en kompis och bad honom fiska upp mig och Vespan under dagen.
Jag hade iallafall tur med vädret och utsikten mot havet var fantastisk på macken där jag befann mig. Lade ut en filt i gröngräset, där jag halvt deprimerad lade mig att sova tills kompisen kom och hämtade mig.
Nej, jag fick aldrig det där jobbet. Jag fick inte ens en ny tid till anställningsintervju efter mitt samtal från motorvägen...




Mvh
/ Fredrik