http://www.scooterklubben.com/forum_new ... c&start=67
Därmed behöver vi inte kapa andra trådar för att skriva av oss vår lycka eller vad det nu kan vara….
Inledningsvis skall jag ge min syn på Innovan och mina tankar runt omkring den.
Tyvärr är korta inlägg inte min stryrka, så ni som inte orkar läsa får gå till inlägg nr 2
I skrivandets stund har jag hunnit bli 52 år och har en relativt kort MC bagrund som 17-20 åring och då på 125-250cc-ägare
En relativt allvarlig trafikolycka med mig på MC och motparten i bil, men där skadorna trots allt inte blev värre än ett benbrott och en sårad stolthet, satte stopp en gång för alla för mitt hojåkande (inte).
Nog har jag många gånger blivit sugen på att åka hoj igen, framför allt när våren kommer och tvåhjulingarna tävlar om att komma ut före tussilagon, men med många intressen som slukar pengar så har det egentligen aldrig varit aktuellt att ta upp det igen.
En dag förra sensommaren satt jag och retade mig, som så många gånger förr på mitt jobbpendlande.
Oftast åkte jag kommunalt d.v.s. Bil hemifrån till Stationen, Pendeltåg från Rönninge till Sollentuna och buss vidare till Kista, där jag jobbar. En jobb pendling i bästa fall tar en timme kommunalt, men den som åker kommunalt i Sthlm vet att det är mer en regel att tågen krånglar, inte kommer eller kommer försenade. Att se bussens bakparti när den åker iväg när man med andan i halsen springer från tåget, är också lite omotiverande.
Summa sumarum så är nog snittet för en enkelresa närmare 1.5 tim från dörr till dörr, när man räknar med ’Murphys Law´’
Bilen då. Ja skulle jag åka från dörr till dörr mitt i natten när alla andra sover så är det runt halvtimmen det handlar om, i alla fall om man ligger på övre gränsen vad lagen tillåter.
Dagtid däremot är risken för fortkörningsböter helt utraderad. Parkeringsböter på E4:an känner mer relevant.
1-2 dagar i veckan kan man klara sig runt 1.5, någon gång fortare, men minst 3 dagar i veckan så är det tok-stopp någon av sträckorna, till jobbet eller hem. Då får man vara glad om det klarar sig under 2 timmar….
Tillbaka till ämnet: Efter en lång och jobbig jobbresa, när värsta trafikproppen släppt efter Järva Krog och det faktiskt börjat rulla på om än segt, men ändå rullande, så ser jag i backspegeln en Vespa, säkert med 20-talet år på nacken och lite klädsamt sliten, med en mer tidsenligt klädd förare i allväderställ och integrahjälm, dammar på mellan filerna och verkar i princip knappt märkt att det är kö. När trafiken plötsligt började rulla ordentligt flög f..n i mig och jag jagade ikapp och lade mig bakom bara för att kolla hastigheten. Lite drygt 90 pinnade Vespan på med och jag slogs av hur pass stadigt och bekvämt det trots allt såg ut.
Väl på jobbet pratade jag med en av mina mer entusiastiska hojåkande arbetskamrater om att man kanske skulle fundera på att köpa sig en vespa och jobbpendla med. Jag har visserligen dryga 40 km enkelresa till jobbet, men med rätt kläder och lite motiviation borde man kunna åka i vått och torrt åtminstonde halva året.
Att åka en gammal vespa var kanske inte huvudönskemålet eftersom jag med sanningen i vitögat nog ville ha något nyare som jag kan lita på och som jag inte behöver skruva på så mycket. Det handlade ju ändå om ett pendlingsfordon, inte direkt ett nöjes eller hobby-fordon.
Min kollega som för övrigt har en viss förkärlek till Honda, föreslog då att jag skulle kolla in en Honda Innova, något som han själv är lite sugen på. Skulle enligt honom klara 100 km/h, dra ett par deciliter bensin/milen och kosta 1600:-/år i försäkring.
Jag måste erkänna att jag levde med en förutfattad mening att försäkring för MC alltid utan undantag, var alldeles för dyrt. Visserligen visste jag att det var lite billigare med lite mindre hojar än stinna sporthojar, men jag trodde inte en sekund att det skulle gå att äga en fabriksny Honda för under 24.000:- och med den låga driftskostnaden.
Intresset var väckt.
Hem till frun och presentera min nya idé. Jag kan inte säga att jag fick något direkt gensvar eller förståelse för min entusiasm. Kanske inte så konstigt eftersom hon definitivt inte är den som gillar att bli genomsur i regn, smutsig eller kall. Dessutom är hon nog lite för bekväm av sig för att köpa argumentet att man kan åka lite enklare och mindre komfortabelt och tycka att det är värt uppoffringen för att man spar lite tid och en del pengar.
Hur som helst satte hon sig inte emot det eftersom det inte skulle drabba henne. Visserligen fanns tanken att man kanske skulle utsätta sig för en del risker, något som man måste överväga när man har familj med relativt små barn, men vi var rätt överens om att man som mogen ’ungdom’ bör ha förstånd att vara försiktig, förutse och kalkylera med risker och därmed inte utesluta riskerna, men i alla fall minska dem.
Sagt och gjort. Semestern var i antågande och vi bestämde oss att hela familjen skulle ta en dag och åka till en Honda handlare och jag skulle få ta en provsväng, men familjen njöt av en glass eller dylikt.
Men när semestern väl var i gång och jag ringde runt till olika handlare, fanns inget ex att provköra att uppbringa så provkörningen kom av sig. Jag var dock helt inställd på att OM jag gillade Innovan, skulle jag ställa av min relativt dyra bil halvårsvis och bara åka skoter istället. Fortfarande hade vi fruns bil att tillgå om hela familjen skulle ut och åka.
Men så fick frun kalla fötter och gillade inte längre idén med motiveringen att det då och då trots allt händer att jag måste åka bil i jobbet, sällan visserligen men ändå, och då skulle inte hon ha någon bil utan bli hänvisad till att åka kommunalt till och från jobbet. Tyvärr fick jag acceptera det argumentet och jag började istället titta på en Smart For Two och funderade helt enkelt på att byta min stora bil mot en med bättre driftsekonomi.
Nu var frun med på spåret igen och vi provkörde en fullspäckad Smart för runt 150.000:- (ny) och skoteridén var för evigt lagd på is (trodde jag).
Kvinnor må vara svåra att klara sig utan, men ibland är de inte heller så lätta att leva med och några veckor efter att vi mer eller mindre bestämt oss så fick hon återigen kalla fötter.
Den här gången hade hon kommit på att vi som en familj på 3 personer, ideligen skulle hamna i logistiksituationer då 2 säten skulle vara för få. Jag höll inte med och hävdade att vi alltid skulle kunna åka hennes bil när vi var mer än 2, men det gick inte hem.
Nu är jag rätt foglig och väljer mina krig så jag droppade Smarten, men gillade inte att vara tillbaka på noll igen.
Denna gång var det frun som föreslog att jag skulle behålla bilen, behålla den påställd och köpa mig en skoter som alternativ. Först var jag inte helt med på tänket men lite snabbt överslag gav vid handen att en ny Innova och den kringutrustning jag behövde skulle hamna mellan 30 och 35 tusen.
Om jag då räknade på den vinst jag skulle göra på bensin, att förlänga service intervallen på bilen (har en turbomatad, chippad, fyrhjulsdriven öststatsbil, men rätt höga service kostnader) så skulle Innovan nå break even efter 3 år om jag kör 1000 mil om året. Dock inte några underhållskostnader på cykeln inräknat i det.
När jag sedan lade till skojfaktorn, för jag hade blivit riktigt sugen, och att jag räknade med att tidsförlusten skulle minska rejält jämfört med pendeltåg som strular eller trafikkaos flera gånger i veckan, då kändes Innovan plötsligt mycket motiverd.
På hösten, en hyfsat solig, men blåsig dag, åkte jag in till Sthlm och provkörde en 2007:a Innova på MC varuhuset. Utan mer skydd än än lånad hjälm och vinterkläder tog jag en 3-mila repa och sen dess är inget sig likt. Visst jag erkänner att växellådan och jag inte var helt kontanta med varandra men i övrigt var det bara en häftig känsla. Efter den svängen fanns inget annat alternativ. Hojen såg ut som en moppe, inte minst med sig blåa färg, men kändes betydligt mer potent och stadig. Jag var positivt överraskad men det stod klart att jag skulle bli med Innova.
Jag försökte mig på att ge ett skambud på det ex jag provkört eftersom den var ett år gammal och hade gått över 130 mil och tyvärr hade de fulaste färgen i modellprogrammet. Säljaren bemödade sig inte ens att beakta eller ens låtsas att beakta mitt bud, så den gången blev det inget.
I Januari 2009 köpte jag i alla fall min Innova. Det blev en ny 2008:a där jag lyckats pruta ner cykel och toppbox med totalt 1300:-. Jag var skitsur för att jag gjorde en dålig affär. Med finanskris, med nya 08:or i butiken och 09:or på väg in ansåg jag att det skulle gå att få ett bättre pris, men jag är väl kanske inte den typen som behärskar prutandets ädla konst.
Försäkringen landade inte heller på 1600:- som jag hade som utgångsläge. Det lockpriset man har i Hondas säljblad baserar sig inte på att man bor i Sthlm, men 2300/år som jag landade på efter att jämfört självrisker, låskrav omfattningar känns helt OK.
14 Jan körde jag hem cykeln från stan och till Rönninge och f..n vet om jag haft så kul med byxorna på i vuxen ålder. Som jag skrev i något tidigare tråd så höll jag så krampaktigt i handtagen så att händerna domnade, tills jag vågade slappna av och börja ta till mig lite hur cykel faktiskt uppförde sig.
Några 100 km/h skall man inte tro att Innovan levererar utan en matchfart mellan 85-90 är mera relevant, då under förutsättning att man inte har för mycket motvind. Men den levererar och den levererar snällt.
Något som många säger om Innovan är att det är en förlåtande instegs-MC och det är jag den första att hålla med om. Efter 260 mils körning är jag nu redo för något större, men menar inte att jag för den sakens skull kommer att byta eller addera en ny skoter/eller MC.
För min del är det nog så att jag inte köpte en Skoter för att det var kul. Det var från början en ren ekonomisk kalkyl som styrde. Det är inte så att jag är fattig, det är inte så att jag är snål, men soppakostnader kontra hur jag utnyttjade bilen som pendlingfordon gjorde att jag allt för ofta satt i tankar att våra 2 bilar sammanlagt utan konkurrens är vårt hushålls störta enskilda utgift. Jag är inget miljöfanatiker, även om jag skulle vilja vara det, men att sitta i bil dagligen i mer eller mindre stillastående trafik kändes som något som började bli otidsenligt på något sätt.
Nu när jag däremot tagit steget och köpt mig min första ’MC’ på dryga 30 år, så bleknar huvudargumentet ekonomin tillfördel av övriga praktiska saker som tidsvinster och njutning och plötsligt känns det inte lika främmande med att kanske lägga en 60-70 tusen på en fullvuxen skoter av något slag…..
Men det är en bit dit..
Nå väl Innova var det.
Var är då de främsta fördelarna med Innovan?
Jag skulle nog vilja säga att det är att det är en moppe som man får köra motorväg med.
Den är väl genomtänkt och innehåller inte en enda detalj för att ge lyxkänsla, men saknar heller ingenting för att fungera som ett pendlingsfordon och sparbössa.
Den är modern i tänket, den har direktinsprutning, elstart, 4-växlar med automatkoppling som efter en viss invänjning faktisk gör den idealisk som pendlarhoj. Den har motorstyrka för att leverera 80 km/h och pressar man den, lite mer än då. Den är mer komfortabel än den ser ut.
Största nackdelen är den snålt tilltagna tanken. 3,7 liters volym gör att jag som har runt 85 km t/r i jobbresa, måste tanka varje dag eftersom bensinen inte räcker 2 hela dagssvängar. Tanka 2 liter om dagen är iofs inte så jobbigt, men i längden rätt långtråkit. Jag har funderat på jeepdunk i garaget eller dylikt, men förkastar det för att det trots allt är rätt enkelt att tanka vid pump med kortautomat.
Däcken skulle kunna vara aningen bredare
Motorn skulle kunna vara aningen starkare
Framgaffel och bakdämpare skulle kunna ha aningen mer kvalitet (känns det som)
- men varje förändring i motor, däck, dämpare etc skulle göra en tyngre och dyrare hoj så jag har full förståelse för hur den är bestyckad.
Rent generellt har jag svårt att tänka mig en cykel som är mer lämplig som pendlare om man är ute efter prestigelöst åkande, inte är ute efter Vespans charm eller så, för ballfaktorn (du impar inte vid korvkiosken) är rätt låg även om kulfaktorn är hög…
Innovan är vidkänslig. Den tappar lätt orken vid motvid och det måste ses som ett minus, men inte så konstigt med den lilla motoreffekten den har. På 3:an klarar man att bibehålla runt 80 på mätaren, men är det motvind och du lägger i 4:an förvinner det mesta i orken. När det inte blåser saknar jag inga extra hästar, då är den i grund och botten rätt bra bestyckad.
Jag tycker dock att det är obehagligt att gasa på för fullt när det är stötig motvind framifrån eller från sidan.
I början kändes det viktigt att bibehålla farten, framför allt på motorväg även i motvind, men faktum är att jag nog heller håller mig runt 80 på mätaren (motsvarar 75 i verkligheten) och känner mig lite mer säker.
Trots att Innovan är lite högre och smalare än en Vespa förvånas jag över hur lite smuts som kommer på föraren vid blött och skitigt väder/väglag. Jag blir i princip bara smutsig på utsidan av byxorna när jag har dem utanpå stövelskaften. I övrigt skyddar cykeln mig och kläderna förvånansvärt bra.
Facket under sadeln kunde varit större. Jag får plats med skivbromslås, kätting och lås till bakhjulet och kanske också ett par hanskar, sen är det fullt.
Därför är toppboxen på 45 liter jag har, ett måste. Boxen rymmer mer än man tror och jag är glad att jag tog en så pass stor box att jag kan få plats med både integralhjälm och handskar när jag lämnar cykeln.
Jag tycker ljuset är helt OK och de planer jag hade på att ev konvertera till xeon är helt skippade.
Jag tror inte Innovan passar alla och det tyder väl också det relativt stora utbudet av Innovor som är till salu med mätarställning på några få mil. Det säger mig att det finns många som köper den som sparbössa men har för högt ställda förväntningar men inte trivs med den.
För min del är det lite tvärtemot. Om jag skulle köpa mig en mer fullvuxen skoter i framtiden tror jag att jag kommer att sakna det sanslöst enkla i Innovan, trots allt.
Jag är uppe i 260 mil sen jag hämtade cykeln och jag gissar att jag kommer att stanna på över 1000 mil, kanske mer innan jag ger upp för året.
Innovan har ju som övriga svensksålda Hondor 5 års garanti. För min del är det hål i huvudet att betala i storleksordningen 2.000 var 400:de mil för att bibehålla den garantin. Eftersom jag fortfarande är lite osäker på om jag kommer att byta till något större nästa år kommer jag nog att låta MC varuhuset serva hojen den här säsongen för att bibehålla någon form av andrahandsvärde. Behåller jag däremot hojen nästa år, och allt tyder trots allt på det, så kommer jag att serva den själv istället. Kör jag 1000 mil om året har jag därmed minst 4.000:- att lägga på reparationer utan att jag gör en förlust. Just nu känns det inte som om jag kommer att komma upp i de kostnaderna i alla fall.
Så där jag. Nu har jag nog postat forumets längsta tråd, får väl se om jag blir bannad.
Nu skall det bli kul och se vad ni andra tycker om era Innovor
/putte
