Allmän diskussion om subkulturer

[Terraplane Blues]

Med anledning av den OT-diskussion om subkulturer som förts under avdelningen "Musik & video", tyckte jag det var på sin plats att starta en tråd angående subkulturer (t ex bikers, fotbollshuliganer, raggare, punkare, hårdrockare, mods m fl).

Några frågor att beakta tills diskussion uppstår:

1. Hur kan det vara att individer inom en viss subkultur oftast har ett likartat (unisont) intresse för musik, kläder, politik, kultur, ideologier, epoker, föremål, världsorientering m m?

2. Anser ni att slumpen är orsak till detta unisona fenomen inom subkulturerna, eller anser ni att det till största del sker indirekt genom påverkan från grupptryck, önskan om grupptillhörighet, identitet m m?

3. Vad anser ni det positiva eller negativa med att tillhöra eller bekänna sig till en s k subkultur är - om det är något särskilt?

Diskutera!

Mvh

[swepett]

Jag tror att det är så enkelt att de här människorna med liknande intressen träffas i en subkultur just därför att de har samma intressen. De flesta i alla fall. Sen finns det väl alltid några som tar sig an alla de "rätta" attributen för att det är coolt eller för att de känner sig lite lost och vill ingå i ett sammanhang. De flesta av de senare brukar dock inte bli så långvariga.

Angående mig själv som scooterist, om nu det är en subkultur, så köpte jag för några år sedan en parkas av märket Lambretta i en butik i London, enbart för att jag behövde en bra vinterjacka och för att den var snygg och för att den var på rea. Några år senare köpte jag en Vespa från 1960 bara för att senare inse att jag nog ska vänta med att äga ett fordon med meckbehov till jag har tillgång till ett garage. Vips köptes en ny Vespa och den gamla vill jag sälja. The Who och Quadrophenia har jag tyckt om långt innan jag ens hade en tanke på att skaffa någon form av motordriven tvåhjuling över 50 cc.

Är man riktigt subkulturell scooterist om man kör en Vespa från 2007? Är man riktig scooterist om man har så bred musiksmak att man kan saker om både Iron Maiden, Johnny Cash och Nine Inch Nails och därmed får bäst poäng på musikquizzen på årets scooterpremiär i Lund? Är man riktig scooterist om man har en jacka som det står Lambretta på samtidigt som man kör Vespa och tycker att en del japanska plastscootrar är snygga? Är man riktig scooterist om man tycker att Simon Phillips var bättre trummis i The Who än vad Keith Moon var? Oavsett vad de "renrasiga" säger, och de verkar ändå vara ganska få verkar det som när man läser det här forumet, så tänker jag ta min nya Vespa och åka på nästa scooterträff och njuta av samvaron av alla gamla maskiner, för de gillar jag fortfarande.

/Svante - random thoughts i sommarkvällen

[Terraplane Blues]

Jag tror att det är så enkelt att de här människorna med liknande intressen träffas i en subkultur just därför att de har samma intressen. De flesta i alla fall. Sen finns det väl alltid några som tar sig an alla de "rätta" attributen för att det är coolt eller för att de känner sig lite lost och vill ingå i ett sammanhang. De flesta av de senare brukar dock inte bli så långvariga.

Avsikten med subkultursträvan skiljer sig nog avsevärt. Jag är övertygad om att en mycket stor del som söker sig till subkulturer gör det på basis av en image de själva ser upp till, t ex de yttre attributen och stilen inom den s k bikervärlden.

Häromdagen körde jag bakom en HD-snubbe i medelåldern som hade en jacka med en fet örn på ryggen, där det i stora bokstäver stod: "Harley Davidson - King of the Road". Vaddå "King of the Road"? I sådana fall handlar det endast om att vederbörande tror att han är macho genom sitt uppenbara sätt att försöka kompensera sina tillkortakommanden med ett "tufft" yttre. Det blir snarare patetiskt i mina ögon, men folk tycks se upp till den typen av utstyrsel och image om det figurerar i "rätt" sammanhang. Om jag - Gud förbjude - hade skaffat en jacka med en fet örn på ryggen där det stod: "Vespa - King of the Road" hade alla asgarvat...

Angående mig själv som scooterist, om nu det är en subkultur, så köpte jag för några år sedan en parkas av märket Lambretta i en butik i London, enbart för att jag behövde en bra vinterjacka och för att den var snygg och för att den var på rea. Några år senare köpte jag en Vespa från 1960 bara för att senare inse att jag nog ska vänta med att äga ett fordon med meckbehov till jag har tillgång till ett garage. Vips köptes en ny Vespa och den gamla vill jag sälja. The Who och Quadrophenia har jag tyckt om långt innan jag ens hade en tanke på att skaffa någon form av motordriven tvåhjuling över 50 cc.

No offense, men så (ursäktande) svarar troligtvis de allra flesta som tillhör en subkultur. Det är liksom inte särskilt hett att erkänna att man istället suktade efter en image eller identitet i de fall detta gjorts (vilket jag alltså tror är mycket vanligt): "Jag tittade på Quadrophenia istället för barnprogram som liten"; "Jag köpte en skinnväst med en fet örn och texten 'King of the Road' på bara för att de neutrala var slut"; "Jag hade redan en massa tatueringar på underarmarna långt innan jag blev intresserad av Harley" etc.

[vespaco]

Vespa - king of the road har säkert en tjock GETING broderad på västen! "Vespa - best buzzer on the road" skulle kanske vara mera passande...

Om man har örn i sitt namn så kan man säkert få använda en örnväst, eller? Utan HD-text förstås...

Månne det inte är så att lika barn leka bäst och man söker sig till likasinnade? I USA har de märkt att t.o.m. bostadsområden har blivit områden för likasinnade. Typ politik eller sekter eller motsvarande. DET tyckte jag var kusligt, hur skall man någonsin få nya impulser om man bara hör samma tjatiga "sannings"upprepningar i sin omgivning?!

[Bergfors]

Månne det inte är så att lika barn leka bäst och man söker sig till likasinnade?

Visst är det så. Lika barnbarn leka bästbäst skrev Blandaren en gång i tiden.

/Jörgen

[Terraplane Blues]

Vespa - king of the road har säkert en tjock GETING broderad på västen! "Vespa - best buzzer on the road" skulle kanske vara mera passande...

Om man har örn i sitt namn så kan man säkert få använda en örnväst, eller? Utan HD-text förstås...

He-he, ja, du är en av få som isåfall kunde bära en sådan örnväst på ett legitimerat vis. Ut och köp en örnväst med ett tufft budskap i stora bokstäver. Varför inte "The finnish eagle rules!", eller nå't i den stilen...

Månne det inte är så att lika barn leka bäst och man söker sig till likasinnade? I USA har de märkt att t.o.m. bostadsområden har blivit områden för likasinnade. Typ politik eller sekter eller motsvarande. DET tyckte jag var kusligt, hur skall man någonsin få nya impulser om man bara hör samma tjatiga "sannings"upprepningar i sin omgivning?!

Du påpekar en viktig sak. Folk inom subkulturen vill ofta hävda att de är "annorlunda", d v s skiljer sig från mängden. Vissa subkulturer uttrycker dessutom gärna förakt mot de som befinner sig utanför subkulturen och hävdar att dessa är trångsynta, konservativa, mainstream m m. Själv får de inte in mycket till friskt nytt blod i sin lilla bubbla de lever i och blir därför ironiskt nog ofta till sist det som de själva föraktar hos andra, något som i hög grad är gällande för t ex höger- eller vänsterextremister, feminister m fl.

Månne det inte är så att lika barn leka bäst och man söker sig till likasinnade?

Visst är det så. Lika barnbarn leka bästbäst skrev Blandaren en gång i tiden.

/Jörgen

Visst, lika barn leker alltid bäst. Frågan är hur bestående och givande leken blir på sikt när den gemensamma nämnaren bara är ett yttre skal? Jag får t ex inget ut av att "leka" med - i mitt tycke mestadels tragikomiska och patetiska - människor från subkulturer eftersom subkultur inte är min kopp te.

[vespaco]

Man bör också komma ihåg faktumet att människan är en social djurgrupp, som mår bäst i lämpliga flockstorlekar. Och i en flock(=grupp) är det alltid enklast att umgås med andra när man talar om intressen som man har gemensamt. T.ex. här på forumet har vi intresset för skotrar som binder oss samman. Så vi snarvlar mycket om det både på nätet och speciellt om/när man träffas på riktigt. När man känner folk bättre vågar man snarvla om annat och upptäcker andra gemensamma intressen.

När det finns massor med sådana grupper omkring en, så känns det enklast att signalera att jag är sådan här med en viss utstyrsel, tygmärken, whatever för att hitta få sällskap. Flera Vespaägare går säkert med t-skjorta med texten Vespa på under resor i vag förhoppning att någon Vespaintresserad skall ta kontakt.

Men det finns bergis massor med personer som bara råkar gilla stilen/skotern av någon anledning och skaffar sådan. Och när den personen träffar andra med samma stil/skoter så uppstår lätt kontakt. Och när man har kontakt så tar man intryck, mera eller mindre. Här är det individen som bestämmer själv.

Det är aningen onödigt att grubbla vad som kom först, hönan eller ägget, oftast handlar det bara om "den naturliga evolutionen" som leder till vad vi har/blir i dag. Var och en på sitt eget sätt. Det viktiga är att man fortsätter att minla vidare och inte stagnerar.

"The finnish eagle rules!"

Oooooooooh jaaaaaaaa....

[Ronnie]

Måste bara inflika att vad man än tycker om subkulturer (vilket fascinerar mig mycket, oavsett vilken det är) så tycker jag inte det är helt rättvist att jämföra typ Desperados (som är en prospectklubb till HA som finns här i Tuna) med scooterister. De förstnämnda känns mer som att det bara är kriminella killar som vill framstå som jäkligt farliga och ingjuta skräck hos folk, medan scooterboys/mods/skins/whatever mer "bara" är en stil. Det är viss skillnad imo...

[patrikgrann]

Ja käre Jesus!
Jag kan efter att ha följt denna diskution ett tag inte förstå detta agg mot olika typer av stilar.
Jag har Dr martens, haft det sedan jag var 13 och tycker fortfarande är det är snyggt och bekvämt.
Bombarjacka... Jajjemän! sedan jätte-många år tillbaka, hur snygga som helst, skitbra kvalité, går att använda året runt.
Ben Shernam, Fred Perry osv. Ja även i det träsket är jag, bättre kvalité på skjortor än gamla hederliga Ben är svårt att hitta till det priset, men Oscar Jakobsson osv vore bättre?
Min musik då, Oppps! Allt från Paganini och Rachmaninov via Chucken, The Who, Chocolate watchband osv, via The Jam, Clash, Classic Ska, Ska revival. Till Motorhead och band som dem. Ja och till och med Jazz! Pat Coil.
Köpte min första Vespa som 14 åring(1983) en V50. Köpte min första PX 1985. Och sen har det rullat på.
Har haft en del "vanliga" hojar med men har alltid rullat tillbaks till Vespa.
När jag utbildade mig till officer för många år sedan så var det vissa lärare och blivande kollegor som såg snett på mig, Han som var vår huvudlärare i ledarskap sa något på vår examen som jag har tagit med mig. "Fortsätt våga vara den du är och stå för det!"
Och det har jag gjort!
Jag ser detta agg mer som ett försök att övertala sig själv att detta är något fult, fast innerst inne så....!
En form av projektion.
Och det står jag för!
Nu orkar jag inte fortsätta, ska dricka sprit!
Ha en trevlig helg mina vänner!

[Terraplane Blues]

Man bör också komma ihåg faktumet att människan är en social djurgrupp, som mår bäst i lämpliga flockstorlekar. Och i en flock(=grupp) är det alltid enklast att umgås med andra när man talar om intressen som man har gemensamt. T.ex. här på forumet har vi intresset för skotrar som binder oss samman. Så vi snarvlar mycket om det både på nätet och speciellt om/när man träffas på riktigt. När man känner folk bättre vågar man snarvla om annat och upptäcker andra gemensamma intressen.

Visst är människan ett "flockdjur" som generellt trivs bäst i grupp - grupper som den kan identifiera sig med, men identifikationen gruppmedlemmar emellan behöver nödvändigtvis inte bestå av yttre attiraljer (vilken jag kan tycka är en mycket primitiv och intetsägande gemensam nämnare). Min uppfattning är att denna yttre identifikation och samhörighet påtagligt ofta gäller subkulturella och andra grupper med "vi-och-dom-tänkande", t ex mc-gäng, höger- och vänsterextremister, feminister m m.

När det finns massor med sådana grupper omkring en, så känns det enklast att signalera att jag är sådan här med en viss utstyrsel, tygmärken, whatever för att hitta få sällskap. Flera Vespaägare går säkert med t-skjorta med texten Vespa på under resor i vag förhoppning att någon Vespaintresserad skall ta kontakt.

Men är inte scootrarna i sig själva en signal nog för att signalera ens intresse? Varför måste man ta till andra yttre och inre signaler för att kungöra detta (t ex kläder och musiksmak)? Jag brukar t ex "morsa" på alla plåtscootrar jag möter, oavsett om det är en scooterist av modstyp, svenssontyp eller något helt annat. För mig är den gemensamma nämnaren att vi kör scooter av äldre modell.

Men det finns bergis massor med personer som bara råkar gilla stilen/skotern av någon anledning och skaffar sådan. Och när den personen träffar andra med samma stil/skoter så uppstår lätt kontakt. Och när man har kontakt så tar man intryck, mera eller mindre. Här är det individen som bestämmer själv.

Att man bara gillar scootrar som fordon beroende på estetik, att de är praktiska, eller någonting helt annat, är inte särskilt märkligt. Och givetvis är det upp till var och en att gå den väg man väljer. Däremot tycker jag det är beklämmande, ytligt och opersonligt när en människa väljer att låta sig "radera" en del av sin dittillsvarande personlighet och stil genom att fullständigt uppslukas av en subkultur.

Måste bara inflika att vad man än tycker om subkulturer (vilket fascinerar mig mycket, oavsett vilken det är) så tycker jag inte det är helt rättvist att jämföra typ Desperados (som är en prospectklubb till HA som finns här i Tuna) med scooterister. De förstnämnda känns mer som att det bara är kriminella killar som vill framstå som jäkligt farliga och ingjuta skräck hos folk, medan scooterboys/mods/skins/whatever mer "bara" är en stil. Det är viss skillnad imo...

Det är absolut skillnader subkulturella grupper emellan - givetvis! Kriminella mc-gäng går inte att jämföra med scooterboys/mods/skins på samma eftermiddag. Dock kan jag tycka att dessa grupper trotsallt har en del gemensamt, bl a att signalera attityd, grupptillhörighet, homogenitet, identitet, försök till att ingjuta en viss form av "tuffhet" och respekt m m. Många inom dessa subkulturella yttringar bär på ett "obligatoriskt skal" som i många fall inte är representativt för den enskilde individen (enligt faktumet att alla är olika som personer).

Ja käre Jesus!
Jag kan efter att ha följt denna diskution ett tag inte förstå detta agg mot olika typer av stilar.

Jag vill påpeka att jag inte hyser något som helst agg mot någon subkultur eller stil. Däremot har jag tydliga åsikter om det mesta, något som jag inte blygs för att framföra eller ventilera. Var och en måste tillåtas att göra sina egna val, men var och en måste också tillåtas att ha en åsikt så länge det inte riktar sig mot en enskild individ, kan jag tycka.

Jag har Dr martens, haft det sedan jag var 13 och tycker fortfarande är det är snyggt och bekvämt.
Bombarjacka... Jajjemän! sedan jätte-många år tillbaka, hur snygga som helst, skitbra kvalité, går att använda året runt.
Ben Shernam, Fred Perry osv. Ja även i det träsket är jag, bättre kvalité på skjortor än gamla hederliga Ben är svårt att hitta till det priset, men Oscar Jakobsson osv vore bättre?
Min musik då, Oppps! Allt från Paganini och Rachmaninov via Chucken, The Who, Chocolate watchband osv, via The Jam, Clash, Classic Ska, Ska revival. Till Motorhead och band som dem. Ja och till och med Jazz! Pat Coil.
Köpte min första Vespa som 14 åring(1983) en V50. Köpte min första PX 1985. Och sen har det rullat på.
Har haft en del "vanliga" hojar med men har alltid rullat tillbaks till Vespa.
När jag utbildade mig till officer för många år sedan så var det vissa lärare och blivande kollegor som såg snett på mig, Han som var vår huvudlärare i ledarskap sa något på vår examen som jag har tagit med mig. "Fortsätt våga vara den du är och stå för det!"
Och det har jag gjort!

Du behöver inte försvara dina val på något sätt, en försvarsställning som ofta kommer fram när när subkulturer möts av frågeställningar: "Jag har kört HD sedan jag var tre år" o s v.

Att de klädesplaggen du nämner skulle "råka" vara mer praktiska och tilltalande än andra kläder och märken får stå för dig. Med det resonemanget skulle alla människor vara klädda som scooterister...

Jag ser detta agg mer som ett försök att övertala sig själv att detta är något fult, fast innerst inne så....!
En form av projektion.
Och det står jag för!
Nu orkar jag inte fortsätta, ska dricka sprit!
Ha en trevlig helg mina vänner!

Som sagt, det är inget agg från min sida hur mycket du än tycks tro detta. Om det skulle vara en projektion från min sida (att jag innerst inne hyste beundran för en viss subkultur), vore det väl enklast om jag helt sonika köpte mig ett sådant "kit" istället? Det är ju inte på något vis något ouppnåligt för den som vill vara en del av någon subkultur, eller? Med litet ansträngning (och ekonomiska uppoffringar) skulle jag t ex säkert kunna bli en "biker" med tillhörande attityd och utrustning om jag bara ville.

Avslutningsvis: bikerkit, scooterkit, huligankit m fl är för mig tecken på hur osäker och lättpåverkad människan innerst inne är som varelse - egenskaper som givetvis innefattar alla oss människor på ett eller annat sätt. Vissa mer, andra mindre...

[Federico]

Själv har jag en förmåga att fördjupa mig i exempelvis musik och till slut påverkas även klädstilen och frisyr, medvetet och ibland omedvetet. Men bara för att jag ett halvår tycker att en viss skjortkrage är extra snygg så kommer aldrig behov av att träffas andra som gillar samma typ av krage, men utomstående skulle säkert se mig som att jag tillhörde en subkultur.

Måste säga att det är ganska stor skillnad på biker och scooter/mod subkulturer. I varje liten svensk stad finns bikers och hojklubbar.

Den som bor på mindre ort och känner starkt för scooter och/eller mod kulturen gör det knappast för att tillfredställa flockdjuret i sig, flocken finns ju inte. Däremot kan man ju känna samhörighet genom musik, filmer och tidningar (och nu för tiden internet).

När det gäller t.ex. skinheads och punkare så är nog gängtillhörigheten viktigare även att man vill visa upp sig för vanligt folk för att väcka reaktion. Scooterstilen väcker ju inte direkt någon reaktion i sverige då ingen "vanlig" vet vad det är, alltså blir det allt annat än tufft och farligt.

Det som blir kvar är de andra scooteristerna och de som har koll, de som kan se att just min Ben Sherman har ett rutmönster som ingen annan har sett. Är det kanske en gammal original 60-talsskorta eller har MQ fått in nya kollektionen? Själv låtsas jag naturligtvis att skjortan varit min i många år och väntar på att någon ska kommentera den.... trist bara att det är så lång tid till nästa scooterträff om ingen skulle fråga nåt den här gången....

[jencla]

När det gäller t.ex. skinheads och punkare så är nog gängtillhörigheten viktigare även att man vill visa upp sig för vanligt folk för att väcka reaktion. Scooterstilen väcker ju inte direkt någon reaktion i sverige då ingen "vanlig" vet vad det är, alltså blir det allt annat än tufft och farligt.

Den vanligaste reaktionen när vi är ute är väl snarast "å, så söta!" (scootrarna alltså), när vi står stilla. Tätt följt av "oj, vad dom luktar" (blåröken, när vi startat) eller "dom låter rätt mycket" (trimmat, med öppet insug och effektblås).

Det här med grupptillhörighet är intressant. När folk frågar mig varför jag gillar scootrar brukar jag vara att scootern är ett himla kul sätt att färdas men att det är människorna jag gillar mest. Kul originella fordon drar till sig kul originella människor, så enkelt är det. Sug åt er, vänner!
/jens

[P Plutt]

Om jag, vid min höga ålder, skulle ha vit integralhjälm och täckjacka när jag kör min V50 så tror grannskapets ungar att jag är en halvtokig farbror! Därför måste jag ha mitt orangea vurpollon och min Lambretta-parka annars så får jag ju skämmas! ...å det vill man ju inte, va? ...eller?
/PP

[Terraplane Blues]

Om jag, vid min höga ålder, skulle ha vit integralhjälm och täckjacka när jag kör min V50 så tror grannskapets ungar att jag är en halvtokig farbror! Därför måste jag ha mitt orangea vurpollon och min Lambretta-parka annars så får jag ju skämmas! ...å det vill man ju inte, va? ...eller?
/PP

Vespa 50 och Lambretta-parka? Det där måste allt vara en strängeligen förbjuden kombination i de mest initierade scooterkretsarna? Det finns risk för att du kommer att hamna i "bad standing" om du inte håller dig till de oskrivna lagarna inom subkulturen...

[Federico]

Jag shoppar en del barnböcker på loppis och myrorna. Kul och billigt att köpa begagnat.

Köpte igår Jan Lööfs bokstavsbok på myrorna. På bokstaven M är ordet Motorcykel. Tycker att illustrationen är riktigt skön. MC knutten som lämnat in hojen på verkstad.



Ibland dyker det upp scootrar i barnböckerna också, som här i Ulf Löfgrens "Vem stoppar trafiken" från 1972. Även om bilden på scooteristen inte är "scooterboy" så finns det ändå uppenbara skillnader mot en motorcylkist i samma bok. Scooteristen har t.ex inte skinnkläder. Notera också hur noga Ulf har varit med att teckna kromlister och crashbars.

[Terraplane Blues]

Jag shoppar en del barnböcker på loppis och myrorna...//...

Underbara illustrationer! Ulf Löfgrens stil kände jag direkt igen, men kunde inte komma på var jag hade sett den. Efter en sökning på Google stod det klart att det var samma man som illustrerade böckerna om Albin i mitten av sjuttiotalet, som jag läste som barn.

Jag rotade precis fram mina gamla barnböcker och mindes tydligt mina favoriter:

Jag kan laga alla bilar (1971), text av Karin Nyman med illustrationer av Ylva Källström

Den gamla bilen (1973), text av Hans Peterson med illustrationer av Monica och Göran Schultz

De tre bilarna Bruzzo (1971), text av Per-Olof Wikström med illustrationer av Monica och Göran Schultz (igen alltså)

Båtresan (1973), text av Åke Holmberg med illustrationer av Jan Pyk

Försök hitta dessa böcker, Federico. Underbara berättelser och illustrationer. Nostalgi!

[Federico]

Jag shoppar en del barnböcker på loppis och myrorna...//...

Underbara illustrationer! Ulf Löfgrens stil kände jag direkt igen, men kunde inte komma på var jag hade sett den. Efter en sökning på Google stod det klart att det var samma man som illustrerade böckerna om Albin i mitten av sjuttiotalet, som jag läste som barn.

Jag rotade precis fram mina gamla barnböcker och mindes tydligt mina favoriter:

Jag kan laga alla bilar (1971), text av Karin Nyman med illustrationer av Ylva Källström

Den gamla bilen (1973), text av Hans Peterson med illustrationer av Monica och Göran Schultz

De tre bilarna Bruzzo (1971), text av Per-Olof Wikström med illustrationer av Monica och Göran Schultz (igen alltså)

Båtresan (1973), text av Åke Holmberg med illustrationer av Jan Pyk

Försök hitta dessa böcker, Federico. Underbara berättelser och illustrationer. Nostalgi!

tack!

Jag har alla utom "Båtresan", däremot "Flygresan" av Jan Pyk, gissar att det är samma stil.

[Terraplane Blues]

Jag har alla utom "Båtresan", däremot "Flygresan" av Jan Pyk, gissar att det är samma stil.

Båtresan är en bok i stockholmsmiljö, där en båtresa med Vaxholmsbåten "Waxholm" skildras. Helt suverän!

Jag blev f ö rent nostalgisk och sentimental när jag bläddrade igenom Jag kan laga alla bilar precis. Minns att jag var fullständigt fascinerad över de vackra bilarna som Ylva Källström hade illustrerat, särskilt folkvagnsbussen med de smutsiga lyktorna samt den gröna Mercedesen med vita däcksidor.

[Federico]

Jag har alla utom "Båtresan", däremot "Flygresan" av Jan Pyk, gissar att det är samma stil.

Båtresan är en bok i stockholmsmiljö, där en båtresa med Vaxholmsbåten "Waxholm" skildras. Helt suverän!

Jag blev f ö rent nostalgisk och sentimental när jag bläddrade igenom Jag kan laga alla bilar precis. Minns att jag var fullständigt fascinerad över de vackra bilarna som Ylva Källström hade illustrerat, särskilt folkvagnsbussen med de smutsiga lyktorna samt den gröna Mercedesen med vita däcksidor.

Flygresan är en vackert illustrerad bok som handlar om en Flygresa från Bromma till Visby.

[Terraplane Blues]

Om scooterkulturen hade vurmat för gamla scootrar och barnböcker istället för obskyr musik och märkliga klädesplagg, skulle jag bannemig fundera på att bli en riktig scooterist. Tänk att träffas med scootrarna och en hög barnböcker och idka högläsning - det vore något...

[Federico]

för att komma tillbaka till ämnet; subkulturer och kläd/stilkoder.

Jag var på ett evenemang i somras och fotade lite. tog även ett par bilder på publiken. Kan ni gissa vad de tittar på?

[Terraplane Blues]

för att komma tillbaka till ämnet; subkulturer och kläd/stilkoder.

Jag var på ett evenemang i somras och fotade lite. tog även ett par bilder på publiken. Kan ni gissa vad de tittar på?

http://img520.imageshack.us/img520/7941/img9324di3.jpg

http://img120.imageshack.us/img120/7618/img9323qx2.jpg

Hmm, svårt...jag gissar på rodeo eller line dance. Kanske även kan vara tractor pulling?

Jag var också på ett evenemang i somras och fotade litet. Kan ni gissa vad den mystiske mannen med svart nagellack bevittnar för evenemang?

[Federico]

Jag var också på ett evenemang i somras och fotade litet. Kan ni gissa vad den mystiske mannen med svart nagellack bevittnar för evenemang?

erkänn att du har stativ och i att du gömmer den trådlösa fjärrutlösaren i fickan på dina citycamo-brallor

Gissar på någon tvåhjulstävling. Speedway?

ps. din gissning var fel, några fler förslag

[Terraplane Blues]

erkänn att du har stativ och i att du gömmer den trådlösa fjärrutlösaren i fickan på dina citycamo-brallor

He-he, nej, varken stativ, fjärrutlösare eller citycamo-brallor (även om jag faktiskt har ett par sådana som mek-brallor...) Jag använder heller inte svart nagellack, bara rosa...

Gissar på någon tvåhjulstävling. Speedway?

Nix, fel...

ps. din gissning var fel, några fler förslag

Nähä, då får jag väl gissa på dragracing?

[Federico]

Nähä, då får jag väl gissa på dragracing?

Rätt: Mopar dragracing, Orsa