Min frus morbror har bott i USA sedan 60-talet och skickade följande lilla söta Vespastory till mig idag:
"När Edi [frun] och jag var unga och galna i Seattle köpte vi en gammal Vespa som vi kallade Josåfint. Hon var ett under till att ha under sig. Hon var ofta med när vi handlade. En gång hade vi köpt ett strykbräde. Brädet var som ett segel. Josåfint strök nästan med i ett motlut med motvind. En gång åkte vi upp till Paradise på Mt. Rainier, kanske den enda Vespan som gjort detta. Josåfint blev illröd om magen när det blev riktigt brant nära målet. På vägen ner från berget brast växelvajrarna. Edi bak på bönpallen fick till slut växla med hjälp av snören. Nån frikoppling hade vi inte, bara free falling. När vi efter många timmar kom hem till Seatlle var Josåfint arg som ett bi."
