Är du anglofil, lyssnar på NS och bär parkas? Läs här!

[Terraplane Blues]

Jag funderade först om jag skulle posta detta under avdelningarna 'kläder' eller 'musik', men här är iallafall ett urklipp från tidningen City av idag, om en livsstil med (nästan) enbart anglosaxiska influenser - kanske kan vara något för den som är intresserad av sådant?



Skojar givetvis bara, även om min anti-parkas-inställning är djup rotad - verkligen jättekul att hobbyn uppmärksammas! Det går att läsa ytterligare några rader av den trevliga intervjun på City's hemsida:

http://nyheter.malmolund.city.se/art/64 ... jejmagnet/

Finns det särskilda koder man bör känna till för att bli en äkta vespafantast?

– Visst finns det saker som kännetecknar just kulturen kring hobbyn. Musik inom genren northern soul till exempel. Och även om vespan ursprungligen kommer från Italien kan nog klädstilen sägas vara inspirerad från 50- och 60-talets England, typiskt är väl rutig Ben Sherman-skjorta, klassiska blå Levis 501:or och Clarks-skor.

Och folk skriver romaner där man försöker lösa irrationella och komplexa Da Vinci-koder? Tss, löjligt - välkommen till scootervärlden!

(Hoppas alla inblandade tar mina ironiserande rader på rätt sätt - med glimten i ögat... PS. har ni provat att åka i duffel och trätofflor någon gång? Funkar jättebra! DS.)

[Federico]

PS. har ni provat att åka i duffel och trätofflor någon gång? Funkar jättebra! DS.)

Träskor har jag åkt i, men de är inte roligt att kicka 210cc med dem... Däremot sörjer jag att Kinnaskor köpts upp och är nedlagt. Kinnaskor som var alla flummares "Svenska Dr.Martens", jag har ett par som åkt många mil på scooter. Min Duffel förstör jag inte på Vespan, och hur bra är det egentligen att åka i duffel? blåser det inte in?

[Terraplane Blues]

PS. har ni provat att åka i duffel och trätofflor någon gång? Funkar jättebra! DS.)

Träskor har jag åkt i, men de är inte roligt att kicka 210cc med dem... Däremot sörjer jag att Kinnaskor köpts upp och är nedlagt. Kinnaskor som var alla flummares "Svenska Dr.Martens", jag har ett par som åkt många mil på scooter. Min Duffel förstör jag inte på Vespan, och hur bra är det egentligen att åka i duffel? blåser det inte in?

Förstöra duffeln genom scooteråkande - hur skall det gå till? Du menar att du sliter på ytan du sitter på? Eller att kapuschongen skulle bli fransig av vinddraget, kanske? Du, min äldsta duffel är långt över tio år gammal och har varit med om det mesta, men är fortfarande nästintill nyskick!

Kinnaskor, säger du? Never heard of... Du menar kanske sådana där lappskor med färgglada toffsar som alla ni samer över Hallandsåsen brukar ha när ni åker scooter - ja, snöskoter då alltså - för kring den här tiden på året lyser ni med er frånvaro på vägarna med den tvåhjuliga varianten... Eller beror det månne på att parkan saknar sitt foder? De anglofila attributen passar helt enkelt kanske inte det svenska klimatet?

Jodå, Federico, att åka scooter i duffel är en angenäm upplevelse kan jag tala om. Hur mycket det blåser in beror helt och hållet på vindförhållanden, hastighet, vad jag bär under och, sist men inte minst, på vilken av mina dufflar jag bär (jag har nämligen både "riktiga" och "mindre riktiga" dufflar med dragkedja under...).

När jag ensam (iallafall ur scooterhänseende) gled hem genom stan ikväll på Bettan hade jag en riktig duffel på mig. Innanför den en rejält grov halsduk, vars ändar korsades fram på min kylslagna bringa. Det var alltså både kallt och halt och jag kände mig som sagt ensam (iallafall ur scooterhänseende), men genast tinade jag upp en aning då jag skådade en vit parkerad Crescent Skoterett på Nobelvägen strax innan Södervärn. Jag blev lycklig och varm över att inte vara ensam i den för årstiden annars så öde scootervärlden...

Förresten, undarar om den vite Crescent Skoterett-ägaren lyssnar på Blues eller Northern Soul? Han kanske t o m har en duffel? Eller så har han kanske redan svalt hela "kitet" och sitter glatt polerandes på sina Dr Martens just nu? Hemska tanke...

[Federico]

Förstöra duffeln genom scooteråkande - hur skall det gå till? Du menar att du sliter på ytan du sitter på? Eller att kapuschongen skulle bli fransig av vinddraget, kanske? Du, min äldsta duffel är långt över tio år gammal och har varit med om det mesta, men är fortfarande nästintill nyskick!

mina jackor brukar vara fulla med flugor och mygg (bor ju i Lappland). Skulle inte vilja ha gammalt flugblod på framsidan av finduffeln, kanske vi två kör scooter i olika hastighet, eller så har jag fel, duffeltyget kanske har en förmåga att stöta ifrån sig insekter?

[Terraplane Blues]

Förstöra duffeln genom scooteråkande - hur skall det gå till? Du menar att du sliter på ytan du sitter på? Eller att kapuschongen skulle bli fransig av vinddraget, kanske? Du, min äldsta duffel är långt över tio år gammal och har varit med om det mesta, men är fortfarande nästintill nyskick!

mina jackor brukar vara fulla med flugor och mygg (bor ju i Lappland). Skulle inte vilja ha gammalt flugblod på framsidan av finduffeln, kanske vi två kör scooter i olika hastighet, eller så har jag fel, duffeltyget kanske har en förmåga att stöta ifrån sig insekter?

Absolut, det är vida känt att ullen i buffeltyget mer eller mindre rengör sig själv (faktiskt helt sant!), så visst borde det även funka att åka scooter i duffel runt de myggtäta myrarna i Fjollträsk. Fast då gäller det först att släppa de alla de måsten som beståndsdelarna i det prefabricerade "livsstils-kitet" består av...

Inser inte ni "riktiga scooterister" som svalt hela scooterkitet att skinnvästen med fransar i bikervärlden egentligen är samma sak som parkan i scootervärlden - för livsstilen påhittade attribut som skall signalera tuffhet? Vidare är Davidahjälmen och de mörka scooterbrillorna egentligen motsvarigheten till den i bikervärlden klassiska nassehjälmen och de fåniga bikerbrillorna? Och eftersom ni inte vinner något på att kroma armbågen sätter ni på en massa kromade backspeglar istället?

Nej, ni är lurade hela bunten! Ni har tvingat er själva till att konvertera i musiksmak (för ni lyssnade väl på något annat innan ni blev scooterbitna?) bara för att livsstilskonceptet kräver det. Ni har underkastat er andra värderingar om klädmode för att ni vill vara "riktiga scooterister" fullt ut och dessutom sticka ut ur mängden av svenssons, vara unika.

I själva verket blir det inte ett dugg unikt, utan verkligen så stereotypt och konstlat som det bara går. Den gängse livsstilen inom scootervärlden är egentligen bara en parodi på den tragikomiska bikervärlden. Jag väntar bara på att det skall bildas nätvärk av hangarounds runt scooterklubbar, där indrivning och beskyddarverksamhet blir en del av vardagen...

(Jag skojar som vanligt, men bara delvis. Det finns ett uns av sanning i mina rader, det tror jag att ni håller med om?)

[Federico]

Förstöra duffeln genom scooteråkande - hur skall det gå till? Du menar att du sliter på ytan du sitter på? Eller att kapuschongen skulle bli fransig av vinddraget, kanske? Du, min äldsta duffel är långt över tio år gammal och har varit med om det mesta, men är fortfarande nästintill nyskick!

mina jackor brukar vara fulla med flugor och mygg (bor ju i Lappland). Skulle inte vilja ha gammalt flugblod på framsidan av finduffeln, kanske vi två kör scooter i olika hastighet, eller så har jag fel, duffeltyget kanske har en förmåga att stöta ifrån sig insekter?

Absolut, det är vida känt att ullen i buffeltyget mer eller mindre rengör sig själv (faktiskt helt sant!), så visst borde det även funka att åka scooter i duffel runt de myggtäta myrarna i Fjollträsk. Fast då gäller det först att släppa de alla de måsten som beståndsdelarna i det prefabricerade "livsstils-kitet" består av...

Inser inte ni "riktiga scooterister" som svalt hela scooterkitet att skinnvästen med fransar i bikervärlden egentligen är samma sak som parkan i scootervärlden - för livsstilen påhittade attribut som skall signalera tuffhet? Vidare är Davidahjälmen och de mörka scooterbrillorna egentligen motsvarigheten till den i bikervärlden klassiska nassehjälmen och de fåniga bikerbrillorna? Och eftersom ni inte vinner något på att kroma armbågen sätter ni på en massa kromade backspeglar istället?

Nej, ni är lurade hela bunten! Ni har tvingat er själva till att konvertera i musiksmak (för ni lyssnade väl på något annat innan ni blev scooterbitna?) bara för att livsstilskonceptet kräver det. Ni har underkastat er andra värderingar om klädmode för att ni vill vara "riktiga scooterister" fullt ut och dessutom sticka ut ur mängden av svenssons, vara unika.

I själva verket blir det inte ett dugg unikt, utan verkligen så stereotypt och konstlat som det bara går. Den gängse livsstilen inom scootervärlden är egentligen bara en parodi på den tragikomiska bikervärlden. Jag väntar bara på att det skall bildas nätvärk av hangarounds runt scooterklubbar, där indrivning och beskyddarverksamhet blir en del av vardagen...

(Jag skojar som vanligt, men bara delvis. Det finns ett uns av sanning i mina rader, det tror jag att ni håller med om?)

Visst finns det sanning i det du skriver, men jag tror inte att parkasmods eller bomber-scooterboys tror att de är unika i sin stil på något sätt, det räcker med att man någon gång tittat i tidningen Scootering eller surfat på internet för att se alla tusentals scooterister som har parka eller röda DrMartens. Men varför ska man välja bort något snyggt bara för att vara säker på att man är helt unik? Ta t.ex scootern du kör Terra, egentligen borde du välja något helt annat än Vespa att köra, Vespa smallframe som dessutom är en extremt vanlig Vespa. Kanske den fula Husqvarnan på blocket? eller någon ännu fulare scootermoped från 50-talet. Nä, man väljer väl det som är snyggt (som du själv gör), precis så är det med "modskläderna" som år efter år nytillverkas och kopieras av modemärken över hela världen och sedan köps av folk som inte har en aning om dess ursprung eller historia. Det är enkelt, snygga kläder står sig genom åren.

[Terraplane Blues]

mina jackor brukar vara fulla med flugor och mygg (bor ju i Lappland). Skulle inte vilja ha gammalt flugblod på framsidan av finduffeln, kanske vi två kör scooter i olika hastighet, eller så har jag fel, duffeltyget kanske har en förmåga att stöta ifrån sig insekter?

Absolut, det är vida känt att ullen i buffeltyget mer eller mindre rengör sig själv (faktiskt helt sant!), så visst borde det även funka att åka scooter i duffel runt de myggtäta myrarna i Fjollträsk. Fast då gäller det först att släppa de alla de måsten som beståndsdelarna i det prefabricerade "livsstils-kitet" består av...

Inser inte ni "riktiga scooterister" som svalt hela scooterkitet att skinnvästen med fransar i bikervärlden egentligen är samma sak som parkan i scootervärlden - för livsstilen påhittade attribut som skall signalera tuffhet? Vidare är Davidahjälmen och de mörka scooterbrillorna egentligen motsvarigheten till den i bikervärlden klassiska nassehjälmen och de fåniga bikerbrillorna? Och eftersom ni inte vinner något på att kroma armbågen sätter ni på en massa kromade backspeglar istället?

Nej, ni är lurade hela bunten! Ni har tvingat er själva till att konvertera i musiksmak (för ni lyssnade väl på något annat innan ni blev scooterbitna?) bara för att livsstilskonceptet kräver det. Ni har underkastat er andra värderingar om klädmode för att ni vill vara "riktiga scooterister" fullt ut och dessutom sticka ut ur mängden av svenssons, vara unika.

I själva verket blir det inte ett dugg unikt, utan verkligen så stereotypt och konstlat som det bara går. Den gängse livsstilen inom scootervärlden är egentligen bara en parodi på den tragikomiska bikervärlden. Jag väntar bara på att det skall bildas nätvärk av hangarounds runt scooterklubbar, där indrivning och beskyddarverksamhet blir en del av vardagen...

(Jag skojar som vanligt, men bara delvis. Det finns ett uns av sanning i mina rader, det tror jag att ni håller med om?)

Visst finns det sanning i det du skriver, men jag tror inte att parkasmods eller bomber-scooterboys tror att de är unika i sin stil på något sätt, det räcker med att man någon gång tittat i tidningen Scootering eller surfat på internet för att se alla tusentals scooterister som har parka eller röda DrMartens. Men varför ska man välja bort något snyggt bara för att vara säker på att man är helt unik? Ta t.ex scootern du kör Terra, egentligen borde du välja något helt annat än Vespa att köra, Vespa smallframe som dessutom är en extremt vanlig Vespa. Kanske den fula Husqvarnan på blocket? eller någon ännu fulare scootermoped från 50-talet. Nä, man väljer väl det som är snyggt (som du själv gör), precis så är det med "modskläderna" som år efter år nytillverkas och kopieras av modemärken över hela världen och sedan köps av folk som inte har en aning om dess ursprung eller historia. Det är enkelt, snygga kläder står sig genom åren.

Huruvida något är snyggt eller inte är en helt annan fråga än den vi diskuterar här, Federico! Jag ifrågasätter inte det estetiska i attrubuten som utgör livsstilen inom scootervärlden. Det jag motsätter mig är att individer som i sitt dittillsvarande liv utvecklat en, faktiskt unik, stil och smak som passar dem, plötsligt lägger allt detta personliga åt sidan och sväljer ett helt annat kit (livsstil) när de får upp ögonen för scootrar - en livsstil som dessutom är konstlad och egentligen inte har ett dugg med gamla scootrar att göra!

Jag tror du missförstår mig, Federico - jag strävar inte efter att vara unik på något sätt, vare sig när det gäller kläder, fordon, musik eller något annat. Jag gillar det jag har fattat tycke för under livets gång. Jag har ett liknande modeintresse nu som innan jag blev förälskad i gamla scootrar. Likaså lyssnar jag t ex på samma sorts musik, gillar filmer ur samma genre och äter samma sorts mat som jag "alltid" har gjort.

Så att jag skulle ha ett behov av vara unik, t ex att framföra något mer udda än vanliga smallframes har du fått om bakfoten, Federico. Vi pratar om vitt skilda saker. Jag pratar om det ologiska med en stereotyp livsstil som inte ens har något med gamla scootrar att göra - och svälja den med hull och hår - du pratar om en strävan att vara unik och inte behöva välja bort något som är snyggt. Inget fel med det - men låter det inte litet väl osannolikt att 90 % av scooteristerna i Sverige av en slump lyssnar på samma sorts musik, har samma smak för mode, vurmar för kultur från ett visst geografiskt område och tidsepok o s v?

För övrigt skulle jag med glädje fara fram på den "fula" Husqvarnan som du refererar till. Jämfört med t ex en PX 200 måste jag tillstå att Husqvarnan helt klart har sina företräden...

Ha det bra och kör lugnt med scootrarna i vinterhalkan! (Visst ja, jag tänkte inte på att ni "riktiga scooterister" inte kör scooter på vinterhalvåret, utan hellere putsar lädret på Dr Martens-kängorna eller vinylen på plattorna ur genren som - helt ologiskt - kallas "Northern Soul"...)

[Terraplane Blues]

He-he, jag upptäckte just att jag tidigare skrev "buffeltyget" istället för "duffeltyget". Lite kul, men dock oavsiktligt...

[vespaco]

Terra menar alltså att vilken kom först: Vespan eller parkan? Ska-musik eller skoterkörning?

Jag är den urtrista typen som föredrar ordentliga motorcykelutrustning. Säkerhet framöver mode. Och min musiksmak har inte ändrat sig till ska-mani. Jag är den som föredrar trevligt snacksällskap framöver vimsande på parketten.

Men jag har nog märkt att för vissa personer så betyder en viss rollkopiering väldigt mycket. Men det har nog någonting med psykologi att göra. Man vill gärna visa att man hör till någon slags konstig/egen grupp, att man vill skilja sig från tråkig omgivning. Livet är en spännande gång mellan att höra till och skilja sig från. Att vara unik och efterlikna. Revir och gruppbetéende... Fram med psykologiboken!

[Federico]

Det jag motsätter mig är att individer som i sitt dittillsvarande liv utvecklat en, faktiskt unik, stil och smak som passar dem, plötsligt lägger allt detta personliga åt sidan och sväljer ett helt annat kit (livsstil) när de får upp ögonen för scootrar - en livsstil som dessutom är konstlad och egentligen inte har ett dugg med gamla scootrar att göra!

känner du många som lagt sin unika stil åt sidan när de plötsligt en dag köpt gammal scooter? Det gör inte jag. Jag tror att många gått från det andra hållet (som jag själv) Jag började intressera mig för femtio/sextiotalsprylar, sedan klädstilen, sedan musiken till sist fordonen. Jag är den typen som har en förmåga att fastna och fördjupa mig i något, därför blev det som det blev, man nördade in sig på det som var "underground" i sextiotalets ungdomskultur. När man sedan träffade fler som intresserat sig för ungefär samma saker (det fanns inte många i Örebro, men visst ett par/tre-stycken) så accelererade det ytterligare, man hittade mer musik m.m. Ett tag såg man nog ut som tagen ur ett Who skivomslag. Kalla det att jag "köpt livsstilen" om du vill. Men jag kan inte se likheten med HD-åkare i skinnväst.

[Tom]

[quote="Federico]När man sedan träffade fler som intresserat sig för ungefär samma saker (det fanns inte många i Örebro, men visst ett par/tre-stycken) så accelererade det ytterligare, man hittade mer musik m.m.[/quote]

60-talsmusik och Örebro. Hmm... Kommer direkt att tänka på bandet the Strollers som väl fanns någon gång under 90-talet. Hör någon av medlemmarna där till "ett par/tre-stycken"?

[Federico]

[quote="Federico]När man sedan träffade fler som intresserat sig för ungefär samma saker (det fanns inte många i Örebro, men visst ett par/tre-stycken) så accelererade det ytterligare, man hittade mer musik m.m.

60-talsmusik och Örebro. Hmm... Kommer direkt att tänka på bandet the Strollers som väl fanns någon gång under 90-talet. Hör någon av medlemmarna där till "ett par/tre-stycken"?

[/quote][/quote]

Jo, men de var garagerockare mer eller mindre från början, men självklart är det gamla kompisar, "några" burkar folköl har det druckits i deras replokal de där åren ca 1993-96 (tror jag att det var). De "ett par/tre stycken" av mina kompisar lyssnade också på annan sextiotalsmusik (typ Soul, R&B m.m.)

60-tals vågen lever vidare i Örebro, men den har sakta glidit över på 70-talet om man säger så. Band som Dead Man är ett exempel på det med forna Strollersmedlemmar.

[Tom]

Band som Dead Man är ett exempel på det med forna Strollersmedlemmar.

Då kan man också passa på att nämna Maharajas och Maggots.

(Apropå Kinnaskor som nämns tidigare i tråden så har jag haft kanske fyra par sådana. Gjorde dock misstaget att skaffa ett par naturfärgade vid ett tillfälle. De såg mest ut som ett par ankfötter.)

[calle]

(Apropå Kinnaskor som nämns tidigare i tråden så har jag haft kanske fyra par sådana. Gjorde dock misstaget att skaffa ett par naturfärgade vid ett tillfälle. De såg mest ut som ett par ankfötter.)

bästa kängorna...mina står färdiga att tas på för morgandagens tuffa tur längs sydvietnamesiska landsvägen.

[Terraplane Blues]

Terra menar alltså att vilken kom först: Vespan eller parkan? Ska-musik eller skoterkörning?

Njae, inte direkt. Tycker snarare kopplingen är ologisk och förundrad över att det har utvecklats till en (hård) livsstil i samma division som finns inom bikerkulturen.

Jag är den urtrista typen som föredrar ordentliga motorcykelutrustning. Säkerhet framöver mode.

Inn Svedenn vii kall thatt "SMC"... Denna grupp motorcyklister sätter ofta fluorescerande dekaler på sina backspeglar och deltar i gemensamma avrostningsövningar på våren. Alltid iförda säkerhetsställ med Rukka-jacka i Goretex ovanpå...

Och min musiksmak har inte ändrat sig till ska-mani. Jag är den som föredrar trevligt snacksällskap framöver vimsande på parketten.

Trevligt! Men någon sorts musik gillar du väl - Christer Sjögren till exempel, som du ju har berättat att du har alla skivor av? Och inte har väl den smaken förändrats sedan du blev scooterist?

Men jag har nog märkt att för vissa personer så betyder en viss rollkopiering väldigt mycket. Men det har nog någonting med psykologi att göra. Man vill gärna visa att man hör till någon slags konstig/egen grupp, att man vill skilja sig från tråkig omgivning. Livet är en spännande gång mellan att höra till och skilja sig från. Att vara unik och efterlikna. Revir och gruppbetéende... Fram med psykologiboken!

Exakt! Detta är kontentan av min tidigare koppling mellan bikervärlden och scootervärlden. Man blir liksom lite "easy rider" när man brummar fram genom stan iförd parkas och kolsvarta solbrillor i grupp. Sådana personer muckar man inte med ostraffat...

Det jag motsätter mig är att individer som i sitt dittillsvarande liv utvecklat en, faktiskt unik, stil och smak som passar dem, plötsligt lägger allt detta personliga åt sidan och sväljer ett helt annat kit (livsstil) när de får upp ögonen för scootrar - en livsstil som dessutom är konstlad och egentligen inte har ett dugg med gamla scootrar att göra!

känner du många som lagt sin unika stil åt sidan när de plötsligt en dag köpt gammal scooter? Det gör inte jag. Jag tror att många gått från det andra hållet (som jag själv) Jag började intressera mig för femtio/sextiotalsprylar, sedan klädstilen, sedan musiken till sist fordonen. Jag är den typen som har en förmåga att fastna och fördjupa mig i något, därför blev det som det blev, man nördade in sig på det som var "underground" i sextiotalets ungdomskultur. När man sedan träffade fler som intresserat sig för ungefär samma saker (det fanns inte många i Örebro, men visst ett par/tre-stycken) så accelererade det ytterligare, man hittade mer musik m.m. Ett tag såg man nog ut som tagen ur ett Who skivomslag. Kalla det att jag "köpt livsstilen" om du vill. Men jag kan inte se likheten med HD-åkare i skinnväst.

Känner och känner, det räcker med att kolla in alla parkasklädda scooterister med Dr Martens-kängor för att konstatera att de har en gemensam kläd- och levnadsstil (som majoriteten av dem garanterat inte hade innan de blev s k scooterister).

Jag betvivlar inte din beskrivning om hur du snöade in i scooterträsket, men jag skulle vilja påstå att du är tämligen unik om att ha vandrat den vägen isåfall. Det faller på sin egen orimlighet att alla parkasfreaks inom scootersfären under livets gång bara skulle har "råkat" utveckla samma smak för kläder, musik m m och sedan "råkat" sammanstråla i grupp på varsin scooter. Precis som den livsstilsbanan var predestinerad för alla som råkade lyssna på en Aretha Franklin-låt i barndomen...

60-tals vågen lever vidare i Örebro, men den har sakta glidit över på 70-talet om man säger så.

Jotack, jag blev varse om det idag när jag surfade efter Amazoner på Blocket. De två alternativen man hade i Örebro som ung på 90-talet kanske var att bli parkasscooterist - eller vandra vägen som Ronny i Örebro valde? (Han ska dock ha cred för sin fantasi - notera Amazonen i bakgrunden!)

http://www.blocket.se/vi/14887238.htm

(Apropå Kinnaskor som nämns tidigare i tråden så har jag haft kanske fyra par sådana. Gjorde dock misstaget att skaffa ett par naturfärgade vid ett tillfälle. De såg mest ut som ett par ankfötter.)

bästa kängorna...mina står färdiga att tas på för morgandagens tuffa tur längs sydvietnamesiska landsvägen.

Eh, nu när alla snackar om Kinnaskor blir man ju nyfiken på vad det är för något? Sådana här, va?

[vespaco]

Inn Svedenn vii kall thatt "SMC"... Denna grupp motorcyklister sätter ofta fluorescerande dekaler på sina backspeglar och deltar i gemensamma avrostningsövningar på våren. Alltid iförda säkerhetsställ med Rukka-jacka i Goretex ovanpå...

Christer Sjögren till exempel, som du ju har berättat att du har alla skivor av? Och inte har väl den smaken förändrats sedan du blev scooterist?

Avrostningsövningar? Hihahoheh! Fluorescerande dekaler? Mmm, säkerhet, men går illa ihop med museifordon... Darrande suck: Om man hade råd med Rukka...

Christer Sjögren? Vem/vad är det? Mjaa, J.M. Jarre, ZZTop, Nightwish, Tina Turner, klassiskt, m.m. ... beroende på situation och humör. Har dystert konstaterat att jag tydligen är helt fel här för skoterlifvet.

Men jag har nog märkt att för vissa personer så betyder en viss rollkopiering väldigt mycket. Men det har nog någonting med psykologi att göra. Man vill gärna visa att man hör till någon slags konstig/egen grupp, att man vill skilja sig från tråkig omgivning. Livet är en spännande gång mellan att höra till och skilja sig från. Att vara unik och efterlikna. Revir och gruppbetéende... Fram med psykologiboken!

Exakt! Detta är kontentan av min tidigare koppling mellan bikervärlden och scootervärlden. Man blir liksom lite "easy rider" när man brummar fram genom stan iförd parkas och kolsvarta solbrillor i grupp. Sådana personer muckar man inte med ostraffat...

Visst kan man tydligt se det här. Mycket typisk gruppbetéende tycker jag. Blandat med någon slags idolmönster. Som finns i alla samhällen och -skikt. Från mangadyrkare till nazister, från tonårsmode till MC-grupper, spetsknypplare till chopper/hotrodbyggare. Man hittar på en klädkod och ett betéendemönster och sedan sprids idén bland likasinnade. Man signalerar att man gillar gruppens idéer och att man hör till den. För det mesta ofarligt, men kan bli obehagligt om det kommer någon dåre med farligt "budskap". I skotersällskap är det för det mesta joviala, kul typer som vågar vara sig själva och inte låter sig störas av omgivningens fjantiga pressförsök. Typ: "En sådan kan man väl inte åka med?", "Skaffa dig en ordentlig MC", "Är inte sådana tvåhjulingar FARLIGA?". Däremot kan ett skotersällskap förosaka att man får mani att skaffa fler skotrar än man egentligen behöver, samlardille, ni vet: "En GL/GS/SS/50... är precis vad jag egentligen ännu behöver!" Eller "Den var så billig...". Men det här tycker jag inte är så väldigt farligt annat än för saldot på kontot.

Parkas hade med en ungdomsproteströrelse att göra och man ser tydligt idén i Quadrophenia. Man ville inte bli fångar i det "unkna" gamla samhället. Motsvarar hippierörelserna, grönpippi-idéer, save-the-planet, o.s.v. Folk vill tro på något bättre för att orka. Dagens parkadyrkare tror jag inte mera är samhällesprotesterare utan det har blivit en klädkod, som tydligen också är bekväm att använda. Bekvämt är något jag också dyrkar! Sköna skor likaså. Men som sagt säkerhet och mode blandar jag inte ihop.

Ursäkta allihop, jag är så förbaskat filosofisk emellanåt...

[Federico]

Spännande det där med scooterkultur och hur det hänger ihop med klädmode och musik. När man läser om de modsen som körde scooter i parka åren fram till 1964 så är det inte direkt några trädkramare man talar om. Modefixerade medelklassungdomar som köpte dyra kläder, utseende och attityd var viktigast. Hur den kom sig att gammalt arméöverskott från koreakriget kom in i bilden kan man undra, kanske var det en slump eller bara ett praktiskt plagg att skydda finkläderna med?
1964 har mods blivit något som allmänheten i England uppmärksammas på genom pressen, bråk och upplopp, många fler hänger nog bara på trenden här och antalet "mods" växer. Det här är ju samtidigt som popvågen exploderar med band som Who, Beatles, Stones och många fler. Protester mot samhället har nog ingen större genomslagskraft ännu, utan det är väl egentligen under andra halvan sextiotalet man blir riktigt medveten och vill ändra på samhället och världen. Jag tror inte att brittiska mods på den tiden hade något att göra med hippies eller "save-the-planet" människor, även om en del mods säkert blev hippies. Se bara på Beatles som gick igenom många olika "stilar" genom åren, Astrid Kirchherr anses väl vara den som "stylade" om dem från rockers till popkillar (eller var det Mods?), sedan flummar det ut ordentligt 67/68....

[vespaco]

Visst, helt korrekt. Inget trädkramande schack här inte. Ännu, men kanske deras barn? Modsen var en slags början till en hel del. Man protesterade på sitt sätt mot de gamla murarna.

På Quadrophenia-skivan jag skaffat fanns en "förklara"-skiva till. Ni vet de där extrabonusplus. Där fanns en massa härlig bakgrundsinfo. En rolig detalj var att p-piller lanserades och det ledde till ett friare sexliv för de unga, som inte bekymra sig för graviditeter. Det syns minsann i filmen... Inget som vi kanske tänker på när vi ser den, men som under dåtiden var något fantastiskt och ledde till ett mera frigjort sällskapande. Och de fina kläderna var en protest mot de stagnerade rollerna i samhället. Arbetarna skulle vara arbetare, o.s.v. Man ville givetvis skydda de fina och dyra kläderna med något och som man kunde köra med: parkan. Efterkrigsfattigdomen hade släppt greppet och man kunde skaffa sig en massa skoj. Droger bredde ut sig och man fattade inte att de var så farliga. Musiken har alltid spelat en stor roll i samhället. Den har alltid varit en möjlighet för de unga att protestera mot sina föräldrar. Igår som idag. Varje generation har väl alltid haft sin musikstil, som den förra generation tycker att är hemsk. Volymen fullt upp och föräldrarna blir helt desperata över skränet och oljudet...

[Tom]

Se bara på Beatles som gick igenom många olika "stilar" genom åren, Astrid Kirchherr anses väl vara den som "stylade" om dem från rockers till popkillar (eller var det Mods?), sedan flummar det ut ordentligt 67/68....

Astrid ordnade till frisyren på Stuart Sutcliffe, en frisyr som övriga i Beatles snabbt tog till sig. Så visst påverkade hon bandets stilresa i skiftet från läderjacka till kostym.

Jag har nog aldrig sett eller hört att någon i Beatles tyckt sig höra mer till en viss gruppering än en annan. Det välkända klassiska undanglidande svaret från Ringo på frågan om han är mod eller rocker säger en del. Han svarar "mocker".

[Federico]

Se bara på Beatles som gick igenom många olika "stilar" genom åren, Astrid Kirchherr anses väl vara den som "stylade" om dem från rockers till popkillar (eller var det Mods?), sedan flummar det ut ordentligt 67/68....

Astrid ordnade till frisyren på Stuart Sutcliffe, en frisyr som övriga i Beatles snabbt tog till sig. Så visst påverkade hon bandets stilresa i skiftet från läderjacka till kostym.

Jag har nog aldrig sett eller hört att någon i Beatles tyckt sig höra mer till en viss gruppering än en annan. Det välkända klassiska undanglidande svaret från Ringo på frågan om han är mod eller rocker säger en del. Han svarar "mocker".

Beatles såg såklart till att hålla sig neutrala i frågan de var ju inget modband som The Who eller Small Faces, men deras stil efter genombrottet är ju helt klart mer "mod" än "rocker" även om musiken inte har den inriktningen. Eftersom de blev stora var det naturligtvis många som tog efter deras stil även om modsen "tyckte att de var" eller t.o.m "var först" med smala kostymer och beatlesfrisyr.

[Terraplane Blues]

Christer Sjögren? Vem/vad är det?

Va, vet du inte det? Då är du ingen riktig scooterist! Christer Sjögren är kult inom mods- och parkasvärlden, anses som modsens fader av många. Frontfigur och uppviglare i samband med modsens batalj mot rockers i Brighton 1964. Kort sagt: Christer Sjögren är en legend...

Det här är ju samtidigt som popvågen exploderar med band som Who...

Just nu på Tradera:

http://www.tinyurl.se/d1c8

[Tom]

Frågan om ett band är mod eller inte avgörs till slut av betraktaren. Upplever man musik och uppträdande som mod så blir det ett modband. Eller så kan man nöja sig med att säga ett det har tendenser åt mod i ett försök att beskriva inriktningen. Beatles hade klart mod-tendenser.

Är det kanske så att de var så tidigt framme med stilen att de var klara med den innan mod-begreppet vuxit sig tillräckligt starkt och det istället fanns andra band som kom fram mer lagom i tidpunkt för att kunna rida på en växande mod-våg?

[Federico]

Frågan om ett band är mod eller inte avgörs till slut av betraktaren. Upplever man musik och uppträdande som mod så blir det ett modband. Eller så kan man nöja sig med att säga ett det har tendenser åt mod i ett försök att beskriva inriktningen. Beatles hade klart mod-tendenser.

Är det kanske så att de var så tidigt framme med stilen att de var klara med den innan mod-begreppet vuxit sig tillräckligt starkt och det istället fanns andra band som kom fram mer lagom i tidpunkt för att kunna rida på en växande mod-våg?

Kanske var så. Beatles stylas 1960 av Astrid. Beatles släpper singlar och kommer till Sverige 1963, slår igenom i USA 1964.
The Who (High Numbers) 1964 och Small Faces 1965...
Tror att jag läst någonstans att de fösta modsen fanns på londons gator redan 1958! frågan är om de såg ut som mods.

[Tom]

Tror att jag läst någonstans att de fösta modsen fanns på londons gator redan 1958! frågan är om de såg ut som mods.

Jodå, det fanns säkert mods redan 1958, det stämmer bra med artiklar jag läst där artiklarna varit skrivna av personer (engelsmän) som var med när det hände.

Undrar om det är dessa tidiga mods som var förebilder till de som här i Sverige kallade sig "Dixie" under tidigt 60-tal? Eventuellt är dessa Dixie något som bara fanns i Stockholm eftersom det bara är personer med Stockholmsanknytning jag hört nämna ordet. Senast var det Lasse Berghagen som i tv-programmet "Videokväll hos Luuk" säger att han var Dixie och som sådan gick klädd i Duffel, Club blazer och italienska skor.

Tyvärr har de tagit bort alla "Videokväll hos Luuk"-program från svt.se annars hade det gått att kolla om det sades något mer om Dixie som jag missade.

[Tom]

Tror att jag läst någonstans att de fösta modsen fanns på londons gator redan 1958! frågan är om de såg ut som mods.

Jodå, det fanns säkert mods redan 1958, det stämmer bra med artiklar jag läst där artiklarna varit skrivna av personer (engelsmän) som var med när det hände.

Undrar om det är dessa tidiga mods som var förebilder till de som här i Sverige kallade sig "Dixie" under tidigt 60-tal? Eventuellt är dessa Dixie något som bara fanns i Stockholm eftersom det bara är personer med Stockholmsanknytning jag hört nämna ordet. Senast var det Lasse Berghagen som i tv-programmet "Videokväll hos Luuk" säger att han var Dixie och som sådan gick klädd i Duffel, Club blazer och italienska skor.

Tyvärr har de tagit bort alla "Videokväll hos Luuk"-program från svt.se annars hade det gått att kolla om det sades något mer om Dixie som jag missade.

Från fredagens DN (22 februari):